Carl Kristoffersson får hjälp av brodern Anders Kristoffersson med höstplanteringen.
Malmöbon Carl Kristoffersson har en smått ovanlig odling. Vid föräldrahemmet i Vedemö odlar han gamla svenska tulpansorter. Ute på den biten av åkern som nu är tillägnad tulpanlökar står Carl Kristoffersson och brodern Anders, i full färd med höstplanteringen. Carl berättar att han kommit till Motala dagen innan, började att jobba på åkern under eftermiddagen, fortsatte tills det blev mörkt, och återupptog arbetet på lördagsmorgonen.
– Det tar alltid mer tid än man tror, säger han.
Mängder med små lökar ska nu ner i jorden där de kan växa och föröka sig. Carl visar till ett uthus en bit bort. Här står flyttkartonger fyllda med lökar, av flera olika sorter. Allt detta – och 16 nya sorter – ska nu planteras.
Carl och tar upp en lök från en av lådorna.
– Här kan man se hur löken förökar sig med sidolökar, säger han och visar att det har börjat växa en ny på sidan.
"Här är en som redan fått en sidolök", säger Carl.
Carl berättar att de flesta tulpaner man ser i handeln, både lök och snittblommor, kommer ursprungligen från Holland. Så vitt han känner till finns det bara två till platser i Sverige där man odlar tulpanlökar. Något som gör hans odling ännu mer unik är sorterna, som inte odlas någon annanstans. Odlingsförhållandena är goda här ute på slätten.
– Emot vad som ofta beskrivs trivs faktiskt tulpanerna i lerjordar och inte i sand.
– Vanligtvis dör tulpanen ut efter en eller några blomningar, men om de trivs så sätter de sidolökar och blir fler.
Bilder tagna vid tidigare tillfälle. "Nya" tulpansorterna i blom: Skäret, Tofta och Kersti.
I mitten av maj brukar tulpanerna blomma.
– I Holland slår man bara av blomman, den drar bara kraft från det man vill åt – stora lökar. De får stå tills de vissnar ner. I augusti tar man upp dem, rensar, sorterar och plockar ut det man ska sälja. De lökar som är lite mindre blir kvar, säger Carl Kristoffersson.
Att han skulle dra igång en tulpanodling var egentligen ingen självklarhet, utan mer eller mindre ett infall.
– Under studierna i Lund behövde jag något mer jordnära. Jag har alltid tyckt om att vara ute och det är såklart kul att förvalta gården, men det var faktiskt min mormor som födde idén om tulpaner. Så fick jag en liten snilleblixt och kontaktade SLU, Statens Lantbruksuniversitet.
SLU driver en nationell artgen-bank som bevarar växter.
– Då hade de alla de här tulpansorterna i sin genbank, säger Carl och visar lådorna med lökar. Han beskriver dem som ”kulturtulpaner”. Samtliga är ovanliga och har en gammal historia.
– Ett av SLUs mål är att få ut sorterna till försäljning. De vill att de ska spridas i landet igen.
Som utlovat kom en låda med lök. Carl fick fyra kilo, fördelade på elva sorter. Idag, fem år senare har ”lökförrådet” växt till ca 200 kilo.
En av flyttlådorna fylda med tulpanlökar. Den här sorten heter "Tofta".
I år sålde han för första gången tre sorter till allmänheten: Tofta, Skäret och Kersti. Försäljningen gick via den egen hemsidan, och lökarna under varumärket Grönt Kulturarv. Produkterna sålde slut på två dagar.
Odlingen i Motala har börjat i liten skala, men har potential att växa. Av varje lök kan det blir omkring två–tre nya.
– Om jag börjar med fyra lökar blir det sen 12, därefter 36 – och så vidare. Någonstans går det väldigt snabb när kurvan börjar stiga brant uppåt. Om vi har 200 kilo i år, då blir det 600 nästa. Kanske 1,8 ton året efter.
Vad är målet?
– Rent kulturarvsmässigt är det att sprida sorterna. Sen vore det kul att någon gång kunna tjäna pengar på det också. Förhoppningsvis kommer det kanske att vara tulpaner överallt här om fem–tio år. Från den här lilla början, säger Carl.