Anna är född i England men uppvuxen i Lönsås. När hon skulle börja på gymnasiet valde hon först floristutbildningen, men efter ett år hoppade hon av och började istället läsa vård och omsorg.
– Jag insåg att jag ville jobba med människor. Jag är en omsorgsfull person och jag stod bakom en disk och träffade inte så mycket folk, så det var inget för mig, säger Anna om floristyrket.
Hon blev kvar inom vården och har i dag ett heltidsarbete som undersköterska på Capio Specialistvård.
Att baka har egentligen aldrig varit något stort intresse, medger Anna. Men i mars förra året, i samband med födelsedagen, funderade hon över att göra en tårta till gästerna som skulle komma. Den första dittills.
– Jag tyckte att det var så himla kul. Sedan blev det några tårtor till och i maj fick jag min första beställning av en kollega. Sedan har det bara blivit större och större.
Det som började som en rolig hobby väckte så småningom tankar om att starta eget.
Var det tufft att ta det steget?
– Ja eftersom jag inte varit insatt i det. Jag har haft familj och vänner som peppat och pushat när jag varit osäker själv, hur jag ska gå tillväga, säger Anna.
Hur har du gjort då?
– Ringt skatteverket och pratat med dom, jag har ringt miljö- och hälsa och de har också varit hjälpsamma och snälla.
Nu är Annas firma registrerad och hon kan på riktigt påbörja försäljningen av de bakverk som tillverkas hemma i lägenheten i centrala Motala. Det har också krävts en del investeringar i form av ny kyl, förvaringsskåp och bakutrustning.
Anna ser fram emot att utveckla verksamheten, men jobbet på lasarettet tänker hon behålla parallellt, inte minst för det kollegiala.
– Jag bakar på eftermiddagar och kvällar, ibland går jag upp på morgonen och bakar innan jobbet, säger hon.
Att kombinera firman med jobbet som undersköterska tycker hon inte skapar stress och hon är inte orolig över att tröttna på bakningen.
– Jag tycker om att hålla i gång och blir lätt rastlös när jag är hemma. Går jag och vispar och gör någonting kan jag stå och filosofera, det ger mig mycket tillbaka och jag behöver det här kreativa utloppet.
Hennes tårtor har olika inriktningar, fest, kalas, humor och glamour. Inspirationen hämtar hon bland annat från nätet.
– Min starka sida är att dekorera med frukt, godis och pärlor. Guld gillar jag också att jobba med. Det blir fin kontrast och blänker.
Hon medger att hon haft nytta av första året på floristutbildningen när det kommer till färg, form och komposition.
Hittills har Anna bara tackat nej till ett uppdrag.
– Jag tänker att det måste bli bra. Sen är jag väldigt självkritisk.
Hon upplever att det finns en efterfrågan på personliga tårtor, där kunden kan få vara med och bestämma utformningen. Samtidigt, medger Anna, att det är ett tidskrävande arbete, en tårta kan ta upp till fem timmar att tillverka från grunden.
I sociala medier kallar hon sig "Skipperbakar", något hon inte själv kommit på.
– Jag hade en kollega som hade lite svårt för namn. Jag heter ju Hepper och det är lite ovanligt så då blev det att hon sa: "Du Skipper". (Det finns även en svensk programledare med samma namn, reds anm).
Sedan dess har flera av kollegorna på sjukhuset börjat kalla henne för just Skipper, så när Anna började baka föll sig firmanamnet naturligt. Och hon verkar nöjd.
– "Hepperbakar", klingar inte lika bra.