Den 23 november började personal på Attendos nya äldreboende Nämndemansgatan som drivs åt Motala kommun. Veckan därpå flyttade de första äldre in. Vi har haft kontakt med två anställda, fack och läst de två IVO-anmälningar som gjorts. Där framkommer flera problem.
– Det verkar rörigt. Det är rutiner som inte fungerar, praktiska saker som inte är på plats än, personal som inte helt kommer överens. När vi var där blev vi lite ställda att det var så mycket, säger Rose-Marie Fransson på Kommunal.
Personal vittnar om att mycket inte var ordnat.
– Vi hann inte jobba ihop oss och skapa rutiner. Istället fick vi börja skruva hyllplan, fylla skåp, fixa blommor och packa upp madrasser, säger en av de anställda vi pratat.
Hen berättar om problem med datorsystem och önskar utbildning i hur de ska dokumentera. I en anmälan från personal till IVO, Inspektionen för vård och omsorg, framkommer även att man inte hunnit lägga in alla i journalsystemet vilket lett till att man inte alltid kunnat kontakta anhöriga då äldre skickats till sjukhus.
Arbetssituationen beskrivs som stressig då två personal per avdelning ska hantera nio äldre. Ytterligare en personal rör sig mellan avdelningarna. Men systemet brister menar en anställd.
– Alla har inte medicindelegering så de som har får springa mellan avdelningarna och ge läkemedel och insulin, säger hen och fortsätter:
– Vi ska rotera och jobba på olika avdelningar varje dag så att alla ska kunna vara överallt. Men särskilt de dementa vill ju ha kontinuitet. De blir oroliga av att det är ny personal hela tiden. Vi märker det, de larmar mer.
Personalen vi talat med menar att det påverkat att deras chef varit frånvarande och att ersättaren varit på ett boende i Linköping.
– Vi borde inte tagit emot boende direkt. Vi borde haft tid att jobba ihop oss, säger en anställd och påtalar att personalen kommer från många olika verksamheter och därför ha olika syn på hur saker ska hanteras.
De vi talat med menar också att de är underbemannade. I anmälan till IVO uppges att personalen ibland inte hinner ta upp de äldre förrän vid 13-tiden. Personal berättar att de stundom går kort. Då ska de ta hjälp av kollegor i huset, men det går inte alltid.
– När de äldre har hjälpmedel måste vi vara två, annars kan vi skada oss själva eller den boende. Men ibland är det kort om folk. Det är dåligt med bemanning och vi har haft få vikarier. Det är kaos varje dag, säger en anställd.
Man anser inte att man hinner inte med den omsorg man skulle vilja ge.
– Vi hinner inte sitta ner och prata med de boende. Vi hinner knappt ta raster, säger en anställd.
En annan stressfaktor är att det inte funnits någon anställd för att laga mat. Nu är en kock på plats, men första månaden fick personalen ordna maten själva.
– Mycket är ordnat nu, men allt kan inte värmas i ugn. Ibland får vi ställa oss och skala potatis. Då ska det också hinnas med, säger en anställd.
Det stressiga läget framkommer även i IVO-anmälan. Där, liksom från personal, uppges att en av de boende avled ensam trots att man begärt extra vakpersonal.
Ett annat problem gäller kontinuiteten.
– Vi har inte haft någon fast sjuksköterska. Nu kommer det nya hyrsjuksköterskor varje vecka och det är svårt för dem att veta hur läget förändras för de äldre. Då blir det tyvärr så att saker missas.
Bilden bekräftas av Vårdförbundet.
– Generellt är det svårt att träffa en ny patient när man inte vet hur de är i vanliga fall. Särskilt äldre som kanske inte kan uttrycka sig själva. De blir utlämnade då, säger Vårdförbundets Marie Johansson.
Andra privata boenden köper kommunens sjukskötersketjänster jourtid. Men att kommunen helt skulle bemanna Nämndemansgatan med sjuksköterskor var inget som informerats om eller förhandlats.
– Det har inte gjorts någon risk- eller konsekvensanalys. Kommunen har själv brist på sjuksköterskor så där har man fått ta in bemanningssköterskor. Hade vi kopplats in tidigare hade vi kunnat förbereda innan de boende flyttade in, säger Marie Johansson.
Hon ser en risk för patientsäkerheten när det blir brister i kontinuiteten. Den frågan har Kommunal lyft med kommunen.
– När våra medlemmar lyfte sådana frågor ringde vi socialdirektören själv. Vi tyckte att det var viktigt, säger Rose-Marie Fransson.
Personalen vi pratat med säger att flera börjat söka nya jobb. Samtidigt finns hopp om förbättring.
- Förhoppningsvis kommer saker att sätta sig.