Två personer med erfarenhet. Carl Johansson jobbar till vardags som maskinchef på skärgårdsbåten "Storskär", som trafikerar Stockholms skärgård. Thomas Bergmar har arbetat som kapten sedan 1978, bland annat på Motala Express, mer känd som "Vätterns fånge".
Vintern har tagit fäste och kyliga vindar viner förbi verkstadsområdet intill Göta Kanal. Under skydd i torrdockan står den 21 meter långa ångbogseraren Strand. Thomas Bergman och Calle Johansson är två av medlemmarna i den ideella föreningen med samma namn, som tagit sig an projektet att återställa båtens skick.
Båten ägdes av Thomas Bergmans farfar under åren 1956-1975, innan den köptes, och skeppades från Motala till Göteborg. Där har den legat fram till 2021 tills båten skänktes och sedermera hamnade i föreningens ägo. MVT skrev om projektet under 2021 när föreningen inväntade resan från Göteborg till Motala via Göta Kanal.
Men att bara komma till start blev en stor utmaning.
– Försäkringsbolagen ville inte försäkra en så gammal och nedgången båt, de lade på luren i örat på oss. Men till slut fick vi tag i en försäkring via ett tyskt bolag. Men problemen stannade inte där. Den var dessutom belagd med körförbud, och jag vet genom erfarenhet att det är en lång och dyr att ombesiktiga en båt, en halv miljon räcker nog inte, konstaterar han.
Han fortsätter.
– Men via mina kontakter fick vi dispens för resan till Motala, och i slutändan betalade vi ingenting, berättar en överförtjust Thomas.
"Det krävdes en stor kran för att lyfta bort ångpannan, 11,2 ton vägde den. Vi var tvungna att ta bort den för att komma åt undertill och renovera bottenplåtarna", förklarar Thomas Bergman.
Ångpannan lyftes ur båten medan den var i vattnet. För att båten skulle bibehålla sin balans fick den ersättas med en vattentank om 5000-liter. "Det blev som en rejäl vattensäng", säger Thomas och skrattar. Nu är platsen övertäckt i väntan på att ångpannan restaureras, och tills båten sjösätts. "Vi kan inte lyfta tillbaka ångpannan så länge båten är i dockan, det håller den inte för", konstaterar han.
Utan någon som helst testkörning skickades båten under hösten 2021 till Motala av föreningens medlemmar, med Thomas vid rodret. Den planerade färden på kanalen skulle ta fyra dagar, men genomfördes på tre.
– Vi åkte i åtta knop, och det var i slutet av september så det var helt lugnt i kanalen, säger Thomas.
Var ni inte nervösa att båten kunde ge upp längs vägen?
– Äsch! Det är ju Göta Kanal, Vid problem är det bara att åka upp vid kanten. Det är ju inte som att vi kommer någonstans, säger Thomas och skrattar.
I maskinrummet är det rymligt tills ångpannan är på plats. "Det är bottenplåtarna vi håller på med och jobbar med nu i verkstan", förklarar Thomas Bergman och tittar mot golvet. "De var helt sönderrostade, så vi måste göra nya", inflikar Carl Johansson.
I utrymmet intill maskinrummet förvaras kolen till ångpannan.
Båtar har varit både hans och Calles stora passion under livet, men för att restaurera en stor ångbåt krävs resurser. Ett tiotal av föreningens 60 medlemmar är aktiva i projektet. Alla bidrar med varierande kunskaper.
– Vi har både marinelektriker, smed, byggare och maskinist i gänget, säger Thomas.
De har fått 270 000 kronor i anslag från Riksantikvarieämbetet för att restaurera fartyget, men bidrag från föreningens medlemmar samt privata pengar har också behövts i finansieringen.
– Vi har nog lagt cirka en halv miljon kronor på båten hittills sedan 2021, säger Carl Johansson och räknar upp några av de stora posterna som resan längs med kanalen, hyra i torrdockan samt materialkostnad.
Vad renoveringen landar på i slutändan är ännu oklart.
– Det är svårt att räkna på en exakt summa, men vi försöker hitta enkla lösningar för att hålla kostnaderna nere, som att använda gammalt och skänkt material, säger Thomas.
Intill Thomas Bergmans verkstad står ett stort vitt tält uppställt över den 11.2 ton tunga ångpannan. Pannan är från 1902 och ska även den genomgå omfattande ingrepp för att nå sin forna glans.
"Det gäller att kasta in kolen rätt långt in för att det ska ta sig", säger Thomas Bergman när han visar upp ångpannan.
Under ett vitt tält på Verkstadsvägen gömmer sig den stora ångpannan från ångbogseraren Strand.
Trots att många arbetstimmar kvarstår är målet att sjösätta båten till hösten 2026. Om Thomas får önska vill han att båten ska ligga förtöjd i verkstadsområdet utanför torrdockan.
– Det är båtar med såna här maskiner man tillverkade inne på Motala Verkstad. Det är rätt plats för båten att befinna sig. Han berättar att målsättningen är att erbjuda turer ut i Vättern för ett 40-tal passagerare. Thomas visar fören på båten och målar upp sina visioner med stora kroppsrörelser.
– Här kanske vi kan ta ha en grill och erbjuda lite gott att dricka, säger han och ler.
Vindarna viner ännu utanför. Men om 1.5 år kan ångbogseraren Strand vara redo att åter trafikera Vättern.
"Verkstan" har tillhört Thomas farfar och har en gedigen historia. Platsen i sig är fylld av verktyg och maskiner. Det är här mycket av arbetet genomförs vintertid av de ideella krafterna i föreningen.
Carl Johansson slipar ner kanten på den åtta milimeter tjocka plåten, som ska bli en del av båtens botten. Varje enskild plåt kostar 14.000 kronor och måste genomgå noggrant arbete för att uppfylla de säkerhetskrav som finns.