Jakob Andersson värnar den svenska veten. Men om han och andra spannmålsbönder inte får tag i gödningsmedel kan Sverige komma att behöva importera mer.
Nu börjar Motalas vetebönder på riktigt märka av kriget i Ukraina.
Sedan landet invaderades har priset på vete, men också viktiga produktionsvaror som gödningsmedel ökat kraftigt.
Det oroar Jakob Andersson, spannmålsbonde i Sjökumla och Östervarv, utanför Motala.
Det är vanligtvis nu under sommaren han beställer gödningsmedel till nästa år.
Men i år går inte det.
Det är inte bara att priset är ovanligt högt. Det är också utbudet. Eftersom mycket av den viktiga gödningsmineralen fosfor, och naturgasen som används till framställningen, utvinns i Ryssland, finns det nästan inget gödningsmedel att få tag på.
– Det är jätteosäkert just nu. Kommer jag få tag på någon gödning över huvudtaget? Kommer det finnas att köpa?, frågar sig Jakob när vi träffas på hans gård en eftermiddag i slutet av juli.
Här breder vetefälten ut sig. Det rör sig om totalt 350 hektar åkermark. Ett normalår levererat gården omkring 1 800 ton spannmål till Lantmännen, Forsbecks och Svenska Foder. Där används det till livsmedelsproduktion, etanol, foder och utsädesvete.
Dessutom levererar man 44 ton gräsfrö och 360 ton höstraps.
Men utan mineralgödning kan de siffrorna sjunka kraftigt. På vissa håll uppskattar Jakob att upp till 50 procent av skörden skulle kunna gå förlorad.
Hur löser man en sån situation?
– Jag vet inte. Jag kommer nog inte att lösa det.
Är djurgödsel ett alternativ?
– Ja, men det finns inte heller. De gårdar som har djur kommer behöva det själva. Alternativt sälja det väldigt dyrt.
Vad blir konsekvensen av att så stora delar av skörden går förlorad?
– Sverige får mindre egenproducerat vete. Och då kommer vi behöva importera mer.
Inom ett par veckor börjar Jakob Andersson skörda. Åkrarna ser bra ut. Men till nästa år kan det vara bra mycket glesare.
Jakob ställer sig kritisk till ökad import av spannmål. Dels för att det på längre sikt missgynnar svenska lantbrukare. Det blir tuffare att konkurrera med importvaror, och svårare att få gårdarna att gå runt ekonomiskt.
Men framförallt, menar Jakob, blir det problem för de svenska konsumenterna, eftersom vi får mindre kontroll över vår livsmedelsproduktion. "Var importerar vi vetet ifrån? Vad blir priset? Hur har vetet framställts? Vilket miljökontor har kontrollerat den gården?".
Så vad kan man göra? Kan staten hjälpa till med något?
– I grund och botten handlar det om att Ryssland har invaderat Ukraina. Det kan inte svenska staten göra så mycket åt. Jag tycker Sverige bör stå enade med de andra länderna i sanktionerna mot Ryssland.
Däremot menar Jakob att staten skulle kunna underlätta för lantbruket på andra sätt. Till exempel genom sänkt dieselskatt. Något som regeringen redan gått ut med att man erbjuder. Men Jakob skulle välkomna ytterligare stöd.
– Diesel är en fruktansvärt dyr post. Så det är någonting som staten faktiskt kan hjälpa till med, säger Jakob.
Vad tänker du annars om framtiden? De närmsta fem åren?
– Jag har ingen aning. Det är jättesvårt att veta hur vi ska hantera den här situationen. Men det gäller att vara väldigt försiktig med att dra på sig kostnader.
Orosmolnen drar in över vetefälten i Varv. "Det är jättesvårt att veta hur vi ska hantera den här situationen", säger Jakob Andersson.
Vi går ut i ett av vetefälten. Jakob tar upp några korn i handen och visar. De är torra och gulaktiga. Det är snart dags att skörda.
Årets skörd blir bra, tror han. Om vädret håller sig stabilt blir det en normalskörd.
Nästa år vid den här tiden, däremot, kan det se bra mycket glesare ut.
Veten har mognat och det är snart dags att skörda. Jakob Andersson spår en normalstor skörd i år.