Traktorn, en Massey Ferguson 35, blev påkörd av ett bakomliggande fordon på riksväg 34. Polisen utreder fortfarande trafikolyckan.
Hustrun och två poliser stod vid sjukhussängen när han vaknade. Sören Johansson förstod att någonting allvarligt hade inträffat men kunde inte komma ihåg vad. En trafikolycka, fick han veta. Men några minnesbilder dök aldrig upp.
– Före och efter har jag full koll på men jag vet fortfarande inget om vad som hände, säger han.
Snart fyra månader har gått sedan trafikolyckan på riksväg 34 utanför Motala. Utan minne av krocken måste Sören förlita sig på uppgifter från polis och andra som befann sig på platsen den 23 maj.
Det sista han kommer ihåg är korsningen med Kolmetorpsvägen. En bit längre fram, vid järnvägsbron som sträcker sig över 34:an, smällde det. En skåpbil körde in i traktorn bakifrån och Sören slungades ut ur sitt fordon, som saknade hytt. En av personerna först på plats var en bekant som har berättat att han såg Sören ligga på marken intill den omkullvälta traktorn.
– Det blödde mycket från huvudet. Det rann blod på asfalten och ned i diket. Han tänkte att jag skulle förblöda, att det inte var säkert att jag skulle klara mig innan ambulansen kom.
Sören ådrog sig skador i huvudet, ansiktet och på flera kotor i nacke och rygg. Han blev inlagd på Universitetssjukhuset i Linköping, där han stannade i drygt en vecka. Stora delar av sjukhusvistelsen sov han sig igenom. Det var hemma som den riktiga prövningen började.
– Jag mådde så dåligt psykiskt, säger Sören.
Första tiden var tuff, med oroliga tankar på framtiden. Hur skulle hans förmåga att se och köra påverkas? Stora mängder smärtstillande tabletter bidrog till att han inte kände igen sig själv, tror han:
– Jag tar inte en Magnecyl normalt. Jag hade mardrömmar, jag ville göra av med mig. Jag ville inte leva. Det var otäckare än en skräckfilm.
– Jag tycker att jag är en tuffing men då var jag ingen tuffing. Jag såg svart.
Vi gör intervjun på Sörens entreprenadfirma i Motala. Efter en tid släppte det dåliga måendet och i dag ser han ljust på livet igen. Såren har läkt och ärren syns inte längre. Läkaren har sagt att han har bra läkkött, berättar Sören och skrattar.
Så snart han fick köra bil var han tillbaka på företaget. Jobba får han inte göra än men varje morgon klockan fem öppnar han grindarna, drar igång värmen och kokar kaffe till personalen.
Sören är tillbaka på sitt företag efter trafikolyckan. Nästa år vill han ut i Europa och tävla i veterancross igen. "Då ska jag åka skjortan av dem", säger han.
Nu är siktet inställt på att köra motocross igen. Med flera världsmästartitlar i veterancross längtar Sören efter att få tävla. Nacken är fortfarande stel men med en lättviktshjälm ska det gå, bara läkaren ger klartecken först.
– Jag räknar med att åka VM nästa år. Då ska jag åka skjortan av dem.
Dottern Anna Johansson tittar in på kontoret under intervjun. Hon påminner om att det inte är första gången som Sören är med om en allvarlig trafikolycka på riksväg 34. För 15 år sedan blev han och frun påkörda när de åkte motorcykel i höjd med Borensberg. Tre veckor på sjukhus blev det den gången.
– Nu åker du inte mer på den där vägen utan plåt runt dig, säger Anna med både skämt och allvar i rösten.
Sören håller med. Hittills har han bara åkt förbi olycksplatsen en gång:
– Det var fortfarande blod på vägen och svarta spår efter däcken på traktorn. Då tänker man ju till lite, vad man har varit med om och ändå klarat ut det.
Polisen utreder trafikolyckan som grov vårdslöshet i trafik och vållande till kroppsskada. Varför det bakomliggande fordonet körde in i traktorn är inte klarlagt än.