– Minnena var för hemska de rörde upp för mycket. Tystnaden var vanlig bland överlevare, men de som valde att prata mådde nog också bättre av det, säger Jan Anderson.
Under sina efterforskningar hann han komma i kontakt med då ännu överlevande liksom med anhöriga i yngre generationer.
I ett litet samarbete med frilansjournalisten Emelie Hill Dittmer, barnbarn till en kvinna som även hon internerades i Ravensbrück, forskade han vidare i koncentrationslägrets historia och förhållanden. 2020 fick de två ett längre reportage om lägret publicerat i tidskriften Populär Historia.
Ett moment i vad som Jan Anderson idag ser som sin och andra efterlevandes skyldighet – att föra berättelserna om nazismens illdåd vidare.
– Det som hände får inte upprepas. Jag, och sedan mina barn, är ju produkter av att min mor klarade sig. Vi måste förstå vilken tur vi haft och dra lärdom av det som hände. Själv har jag under mitt sökande försökt förstå varför det hände och därför berörs jag nu illa av det krigsskrammel som hörs kring Ukraina. Arbetsläger och koncentrationsläger blir en direkt följd av krig, säger Jan Anderson.
Han blev den förste svensk att besöka Arolsen Archives för att hämta ett bevarat värdeföremål efter en anhörig som varit lägerfånge.
Arolsen Archives ligger i staden Bad Arolsen i det tyska förbundslandet Hessen. En ort med bara 15 000 invånare, men som bär vittnesbörd om desto fler livsöden. Arkivet är ett internationellt spårningscenter som rymmer uppgifter om 17,5 miljoner offer och överlevare efter nazismens terror. Dokumenten uppgår till 30 miljoner och antalet värdeföremål till cirka 3 500. Arkivet är digitaliserat och öppet för sökning online.
Jan Anderson vill slå ett slag för Arolsen Archives verksamhet så att den upptäcks och används av andra anhöriga till överlevare. Här kan alltså, förutom all dokumentation över vistelser och händelser, även minnesföremål finnas bevarade.
– Det var framför allt fångarnas guld- och silverföremål, smycken, som var intressanta att ta i beslag för att sedan omsätta i den tyska krigskassan. I samlingarna går det nu att hitta minsta örhänge. Nazisterna var samtidigt noga med att registrera vad som beslagtogs. Registren finns kvar och därmed har man också kunna spåra beslagtagna föremål till sina ursprungliga ägare, sammanfattar Jan Anderson.