Partier och partier – ganska snart var man i instämmanden och polemik inordnade i respektive block. Den rödgröna majoriteten mot den borgerliga oppositionen.
Debattledaren Magnus Gomér, lärare inom Motalas vuxenutbildning, ville först veta vad "välfärd" innebär.
"Trygghet och jämlikhet" var återkommande svar. Moderaternas Åke Svensson kryddade med att den också måste bygga på ett delat ansvar mellan samhälle och enskild. Miljöpartisen Christian Pettersson lade till ordet "livskvalitet" och snuddade där vid miljöfrågan.
Som en förutsättning för välfärden handlade snart debatten om skatter.
– Välfärden förutsätter skatt. Möjligheterna försämras om det blir ett sjätte jobbskatteavdrag, menade Nicklas Rudberg (S).
– Vi måste kunna lita på att hjälpen finns när vi behöver den, understödde Anders Andersson (V).
Medan de borgerliga mer diskuterade effektivitet. Används skattepengarna till rätt saker? Lena Berglert (C) undrade även om den är rättvist fördelad mellan stad och landsbygd.
Alternativa driftsformer och frågan om vinster i välfärden höjde debattemperaturen ytterligare.
Jan Gyllenhammar (KD):
– Istället för att släppa in privat utförare har majoriteten fördröjt ett nytt äldreboende där varje plats dessutom blir mycket dyrare. Samtidigt som människor får fortsätta att köa.
– Ett vinsttänkande finn ju också hos kommunen när det ska effektiviseras, menade Joakim Pripp (SD).
En fråga före pausen gällde den framtida personalförsörjningen. Liberalerna vill stimulera personal att jobba längre än till 65.
– Den som stannarl 68 år ska få 1 000-2 000 kr mer i måndan. Det går att finansiera då arbetsgivareavgiften samtidigt sjunker för åldersgruppen, argumenterade partiets Cari Rylander.