Gårdsägare inom Motala kommun larmar om vattenbrist, som enligt utsago är den värsta på 20 år. Utöver möjligheten att köpa vatten vid vattenkiosker så finns det dock inga planer på åtgärder från kommunens sida.
– Vi har inte resurser för att köra ut vatten till landsbygden, menar Torbjörn Swärm på Vatten- och avfallsenheten.
Kommunens vattenenhet har det främsta ansvaret gentemot de abonnenter som är kopplade till det kommunala dricksvattnet. För hushåll med egen källa gäller eget ansvar, även om stöd kan ges vid sådan brist att hushållets basbehov inte kan uppfyllas.
– Som taxfinansierad verksamhet har vi en skyldighet gentemot de som är kopplade till det kommunala vattennätet. Vår gräns går där verksamhetsområdet slutar, säger Swärm.
Enligt Arvid Sjögedahl (S), ordförande i Vatten- och avfallsnämnden, så pågår ingen politisk diskussion om vattenbrist på landsbygden. Dels då läget inte är så akut som enskilda gårdsägare kan uppleva det, dels då kostnaden för enskilda insatser hade blivit för hög.
– Men jag har full förståelse för den väldigt mänskliga oro som finns, det handlar om en grundtrygghet. Samtidigt så har jag ett politiskt ansvar där helheten kommer i första hand, berättar Sjögedahl.
Han vill också betona problematiken som uppstår när minoritetens oro riskerar bli allmän sanning.
– Endast ett fåtal personer har hört av sig angående vattenbrist och ännu är det ingen som har slut. Det är faktiskt så, att oavsett hur torr sommaren än blir så kommer majoriteten av invånarna i kommunen inte ha några problem med att få dricksvatten i sin kran.
Vid akut brist på rent dricksvatten så kan det dock bli aktuellt med en omprioritering av resurser.
– Om behovet ökar så kan kommunen komma att behöva ta samlade tag. Vi har ett gemensamt samhälleligt ansvar att ta hand om varandra, men idag är situationen långt ifrån så allvarlig, menar Sjögedahl.