Seppo Pukari planerar att inom något år lägga tomtekläderna på hyllan och fira jul själv också.
– Det började med att jag var tomte till mina grannar när jag bodde ute på väster, säger Seppo.
När ryktet spred sig om hans "tomtande" fick han plötsligt fler uppdrag i stan.
Även hans egna söner fick besök av tomten när de var små. Efter att de vuxit upp fortsatte hans engagemang för andras barn och det är många timmar som han suttit i bilen på julaftonen, från klockan 14 till 20-21, farandes mellan olika familjer.
Men morgnarna har han gärna börjat på egen hand, med frukost på Frälsningsarmén.
Seppo har i en tidigare intervju berättat om vikten av att det är en nykter tomte barnen får möta.
– Jag har hört så många skräckexempel och jag vill gärna visa att man kan vara nykter.
Han har många minnen från de familjer han besökt genom åren.
Finns det något som berört dig extra?
– Ja, en autistisk pojke för 12-13 år sedan. Hans ansiktsuttryck var så berörande. Jag kan inte glömma det. Ofta har funktionshindrade en annan syn på tomten. Det finns ett bemötande som känns mer äkta. För många barn är annars paketen viktigast.
Seppo engagerar sig även i välgörenhet och har varit med vid tillställningar och arrangemang där människor som har det sämre ställt samlas. Det, säger han, känns lite extra värdefullt.
– Ofta får de barnen inte många julklappar.
Vilken är den vanligaste frågan du fått som tomte?
– Hur gammal jag är. Då brukar jag svara 300 eller 400 år. Då blir de tysta.
Seppo Pukari har iklätt sig rollen som tomte i snart 37 år. Han har lätt för att ta kontakt, säger han. Sedan blir det lite skådespel också.
Seppo berättar också om hur han ibland brukar få med sig ett gäng nappar, när familjer bestämt sig för att nu ska deras barn sluta.
Han ler åt minnena.
Samtidigt medger Seppo att han nu börjar längta efter egentid på julen. Under alla de timmar han varje år åker runt i Motala, ofta med ena sonen vid ratten, missar han både umgänge och julmat. Ibland hinner han stanna till och köpa lite fika på en mack. Men mat äter han först på kvällen när han kommit hem.
Han räknar med att gå i pension nästa sommar och inom ett fåtal år upphör tomteuppdragen.
– Jag vill uppleva julafton på något annat sätt, fira jul med vänner och bekanta, eller åka på en kryssning, funderar Seppo.
Det finns ytterligare något som han ser fram emot, något som är självklart för många men inte för den som är bunden till att passa tider.
– Jag har aldrig sett Kalle Anka. Ibland hinner jag se en liten snutt i vissa hem när de har tv:n på i bakgrunden.