Johanna Malm är en av ungdomarna som drabbats hårt psykiskt av den rådande pandemin.
– Vi har inte sett någon ökning i form av fler remisser eller fler som hör av sig. Däremot spånar vi i att det kan komma en effekt av det i höst när barn och ungdomar går tillbaka till skolan, säger Anna Änges, enhetschef i väster för Barn- och ungdomspsykiatrin.
Per-Olof Andersson, chef på socialkontoret, har också samma tanke som Änges angående att pandemin kommer påverka ungas psykiska mående längre fram i tiden, även fast det hittills inte gjort det nämnvärt.
– Det är nog en fördröjningseffekt, säger han.
Karin Ahlund, behandlingssekreterare på MiniMaria, går i samma tankar.
– Vad gäller ökat tryck är det svårt att uttala oss än. Högst troligen kommer vi inte se ett eventuellt högre tryck förrän om några månader-något år, säger hon.
Dock märker de en viss oro bland unga de möter, främst kopplat till risken att smitta riskgrupper.
Johanna Malm, 19, är en av de ungdomar i Motala kommun som har påverkats mycket av pandemin.
– Jag har fått mer katastroftankar och ångest. Oftast kommer det på kvällen när jag ska sova. Jag har även varit väldigt orolig för mina nära och kära, berättar hon.
Hon har sovit sämre och oroligare, och även undvikit att träffa människor.
– Det kommer nog sätta spår i mig. Jag tror jag kommer vara mer noggrann med att inte träffa mina äldre nära och kära när jag är förkyld. Och jag kommer vara rädd för att det ska hända igen eller komma tillbaka.
Johanna berättar dock att hon inte längre påverkas på samma sätt.
– Jag tycker inte alls det är lika jobbigt nu som jag tyckte i början. Jag känner fortfarande likadant, men inte lika starkt.
Isabell Golbe, Juliette Golbe och Miriam Blidelius.
Isabell Golbe, 11, och Juliette Golbe, 8, har inte påverkats på samma sätt som Johanna.
– Jag är inte direkt rädd, jag är inte så gammal, säger Isabell.
– Inte jag heller, jag tror inte jag skulle kunna dö av det, fyller Juliette i.
Miriam Blidelius, 11, har drabbats desto hårdare.
Hon är inte rädd för viruset för sin egen skull, men har varit väldigt orolig för andras del. Familjen misstänker att de drabbats av viruset och känner också fler som blivit sjuka. En som blivit ordentligt sjuk är en familjekompis.
– Hon ligger på sjukhus och har gjort det i över två månader nu. Hon firade sin sextioårsdag nedsövd i respirator, berättar Lisa Blidelius, mamma till Miriam.
Familjekompisen har legat i respirator i över sex veckor. Nu har hon precis tillfrisknat så pass att hon häromdagen fick flytta från intensiven.
– Hon har känts som en extramamma, säger Miriam.
Lisa berättar att Miriam har haft mycket magont och varit orolig under våren.
– Det har pratats mycket om de här riskgrupperna och vi har många runt oss som tillhör dem. Miriam får ju känslan av att "får de det här så kommer de dö". Och när vi då har flera runt oss som har fått det så har ju den här oron varit väldigt jobbig för henne, berättar Lisa.
Nu är hon inte längre fullt så orolig, när hon ser folk som klarar sig genom viruset.
– De flesta i vår släkt har haft det men ingen av dem har dött, säger Miriam.
Linneas skolgång har påverkats av coronaviruset, vilket i sin tur har påverkat hennes mående.
Linnea Haase, 20, har påverkats främst av distansundervisningen som pandemin fört med sig.
– Att gå på folkhögskola och inte få vara där förstör hela grejen. Jag får ångest av att inte få spela i orkester och träffa människorna jag annars träffar.
Det händer också att hon får dåligt samvete när hon i affären råkar hamna för nära både äldre och yngre personer.
– Det är ju aldrig möjligt att veta om man har smittan eller inte.