Christer Johansson har synpunkter på hur kommunen kunnat lägga så mycket pengar på ett projekt som sedan inte blev alls.
På strandpromenaden längs med Varamoviken möter vi Christer Johansson som är ute och går med hunden.
– Jag förstår inte hur de kan lägga ner så mycket pengar, på konsulter och allt, och så blir det ingenting, säger han och menar att hela projektet har kostat massor, till det rivning av Folkets Park.
– Hade de fått igång Lalandia hade det varit bra för turistnäringen, säger han.
Ronny och Gudrun Svensson tycker det är viktigt att det inte bara är Varamon och området mot Vättern som ska utvecklas, att det gäller hela stan, men Folkets parksområdet ser de gärna något annat än en parkering och i övrigt tomt.
– Parkenområdet kunde bli en bra camping, säger Gudrun och Ronny konstaterar att det nästan är konstigt att det inte redan finns en rejäl camping i stan.
– Sen jag tror nog inte att man ska bygga stan på turismen enbart, man måste tänka bredare. Vi måste få hit företag också, säger han och tillägger att det är viktigt att behålla en del naturområden också.
– Att inte dra in så mycket bebyggelse överallt.
De traskar vidare längs med gångstråket och möts snart av andra som är ute för att få frisk luft i januarikylan. Nere på sanden går en kvinna med en stor hund som är ytterst nyfiken på fåglarna som letar något ätbart i sanden. Hon vill vara anonym men har ändå en del tankar.
– Jag gillar skogen. Det är en bra hundskog och jag går mycket där, säger hon om området en bra bit längre bort.
Kvinnan funderar vidare på om det verkligen hade varit nödvändigt att riva Folkets Park.
– Det verkar som om de inte förberett sig, de hade kunnat forskat lite mer innan de började riva. Men när det nu ändå gjort det så bygg något, gör en camping. Bygg i alla fall fler toaletter och sätt upp fler papperskorgar i området, för det behövs, säger hon och går vidare.
"Det är sorgligt att det aldrig händer något", säger Dag Hovlund och ifrågasätter varför allt måste ta så lång tid, vad det är med Motala kommun som gör att allt drar ut på tiden.
Dag Hovlund funderar mycket på varför allt måste ta så lång tid, att det alltid ska till förundersökningar, konsulter med mera.
– Jag tycker inte det händer något alls, man ska alltid dra in konsulter och göra förundersökningar. Den enda gången som det händer något är när man ska lägga ner.
Att det fanns ett intresse för området, där Lalandia skulle ha legat, förstår han men tänker att allt kanske inte måste vara ner mot sjön.
– Men det som var på gång hade nog skapat fler arbetstillfällen. Men det är sorgligt att det inte händer något, att det hela tiden ska dras ut på tiden. Så är det inte i andra kommuner, inte vad det verkar i alla fall, säger han.
Med raska steg kommer Maria Jareblad och Susanne Axelsson. De stannar upp en kort stund.
– Det finns väl massor man kan göra. Konferenshotell, brygga, kallbadhus, säger Maria.
– Först och främst kanske man kunde reda ut detta med Skogsborg, det står ju bara och förfaller. Gör det till ett riktigt vandrarhem och få liv och rörelse igen, säger Susanne.
Maria Jareblad och Susanne Axelsson radar direkt upp förslag på vad som skulle kunna bli, med kallbadhus och konferenshotell.
De tycker båda att det är mycket bra som görs i området i och mot Varamon även om det stora projektet inte blev av.
– Det är liv i restaurangerna, som Sjövik till exempel. Men det behövs eldsjälar som vill, säger Susanne.
– Det är många som inte tror på Motala men det är bra med folk som kommer utifrån och vågar. Som ser möjligheterna, säger Maria.