Vättern är inte att leka med. Det är en sjö där vågorna snabbt kan växa sig höga och branta om vinden ökar. Det är inte ovanligt att båtar råkar i svårigheter, och sjöräddningen i Vadstena/Motala gör omkring 50 utryckningar per år.
– De flesta larmen kommer under båtsäsongen, och ofta när det är mörkt och dåligt väder. Det är ju då båtägarna hamnar i svårigheter, berättar Erik Molander.
Han styr räddningsbåten Skeppskär ut från Motala. Det är en stadig båt med två 300-hästars dieslar som ger en maxfart på 30 knop. Vättern håller sig lugn i dag när vi bett om att få följa med, men när vågorna går höga kan en uttryckning vara en mycket stötig och omskakande upplevelse.
Håkan Larsson är med ombord och Krister Björkqvist kör ribbåten som följer i vårt kölvatten. De tillhör de 20 frivilliga som bemannar sjöräddningsstationen i Vadstena/Motala och turas om att ha jour dygnet runt, året runt.
– Om larmet går ska vi vara på väg inom 15 minuter, berättar Håkan Larsson.
Han är pensionär och har inga svårigheter att få ihop jourtjänstgöringen med sitt övriga liv. Men Erik Molander och Krister Björkqvist kombinerar yrkesliv med sjöräddningsarbetet, Erik jobbar på sjöfartsverket i Södertälje och Krister kör lastbil.
– Alla som arbetar i Sjöräddningssällskapet gör det ideellt. Det är människor med många olika kunskaper och erfarenheter, och det är en stor styrka. Någon kanske kan mycket om sjukvård medan en annan är duktig på motorer, berättar Erik Molander.
Vi lämnar Motalaviken och kan öka farten så att fotografen får mer spännande bilder. När de blir larmade går de ofta ut med både Skeppskär och den mindre ribbåten. Det gör dem mer flexibla vid en räddningsinsats, Skeppskär har kraften för att bogsera, medan ribbåten kan gå in på grunt vatten och är mer lätthanterlig om man ska ta upp människor ur vattnet.
Sjöräddningen har även tre svävare till sitt förfogande.
– De är viktiga vintertid. När det blir skridskois på Vättern får vi ofta mycket att göra, säger Erik Molander.
När sjöräddningen går ut handlar det inte alltid om dramatiska händelser med fara för liv och lem. Båtar som fått problem med motorn och driver ute på sjön är också en vanlig orsak.
– Människor larmar tidigare nuförtiden, och det är bra. Det är bättre än att vänta tills det har uppstått en farlig situation, säger Krister Björkqvist.
Ibland gäller larmen grundstötningar, eller att någon ombord blivit sjuk eller skadad. Några gånger är det riktigt allvarligt, som till exempel när det brinner ombord.
– Vi hanterar ungefär ett dödsfall per år, säger Erik Molander.
Förutsättningarna för sjöräddning har ändrats mycket på senare år. I dag har de flesta mobiltelefoner så att de kan ringa 112 omedelbart när de fått problem. Mobilerna gör också att de flesta är väl uppdaterade vad gäller väderprognoser. Men samtidigt sker en annan utveckling, nya farkoster far fram över vattnet.
– Vattenskotrarna blir fler och fler. De går fort och de olyckor som sker är ofta allvarliga, säger Krister Björkqvist.
Sjöräddningssällskapet utför 70 procent av all sjöräddning i Sverige, de övriga insatserna görs av bland annat kustbevakningen, räddningstjänsten och polisen. 70 procent är ingen dålig siffra för en organisation som drivs helt ideellt, utan en enda skattekrona. Medlemsavgifter är en viktig inkomstkälla.
I dag är många båtägare stödmedlemmar i Sjöräddningssällskapet och får som belöning möjlighet att begära assistans även i situationer som man annars bör klara ut själv, som till exempel vid bensinstopp.
Runt hela svenska kusten och i de stora sjöarna turas 2 000 frivilliga sjöräddare om att ha larmberedskap dygnet runt. Men man måste inte vara sjöbjörn från födseln för att vara sjöräddare. Sjöräddningssällskapet erbjuder utbildning för nya sjöräddare.
– Vi behöver vara flera här i Vadstena/Motala, ibland har vi svårt att få ihop jourschemat. Framför allt vill vi gärna ha fler kvinnor, säger Erik Molander.