Viljan att möta invandrarna är stor hos folkpartiets Björn Jansson, liksom hos Anders Andersson (v) och Sirpa Mikkola (v). Eller Susanne Järnefjord (s), Arne Irewall (c) och moderaternas Zelmira och Zdenek Kabatnik.
Men når de fram? Flera av eleverna som Corren träffade ansåg att politikerna både använde för svåra ord, talade för fort och gnabbades för mycket med varandra.
-- Det är spännande och intressant att lyssna på vad de har att säga. Men vi får inte komma in särskilt mycket, säger Pourandokht Rezaie i en paus.
Överpedagogik blandad med ren politisk kliché sköljer över invandrarna. Exempelvis när Björn Jansson vill berätta om folkpartiet, och börjar mitt i franska revolutionen:
-- Då hette det frihet, jäm- likhet och broderskap. Då hade man despoti och kungavälde att kämpa mot. Folkpartiet är ett socialliberalt parti, vi tror på allas lika rättigheter och på individen, säger han i sin sammanfattning.
Moderaterna representeras av det äldre paret Zelmira och Zdenek Kabatnik som bott i Sverige under många år. Deras bakgrund påminner om lyssnarnas och varje gång de talar på sin brutna svenska märks en klar skillnad i gruppen.
Samtliga sträcker på sig, lyssnar och ser paret rakt i ögonen.
-- Politik är att vilja, vilken sida du än väljer. Ställ frågan "Vad vill jag göra för att för- ändra?" Du måste själv visa intresse. Annars är det inget parti som vill ha dig, då står du som invandrare utanför politiken, säger Zelmira Kabatnik.
Araz Toma från Irak anser att det finns för få invandrarpolitiker.
-- De står med på listorna. Men de väljs aldrig in, säger han.
-- Jag tror att det kommer att öka i framtiden, svarar Susanne Järnefjord. Det är "populärt" med fler invandrare i partierna just nu, liksom det var med fler kvinnor på 1990-talet.
Eleverna hade noga förberett en rad olika frågor om vård och omsorg, sjukskrivningar, företagsnedläggningar och invandrarnas integration.
-- Det gör oss oroliga för framtiden när företagen lägger ned och flyttar. Vad kan ni göra för att få dem att stanna kvar, undrar Elena Bojina från Ryssland.
Det blir långa utläggningar om svenskt företagsklimat. Väns-terns Sirpa Mikkola anser att staten ska äga mer i Sverige och att EU har för stor makt, något som socialdemokraterna och de borgerliga inte vill hålla med om.
-- Vad ska man göra åt de ökande sjukskrivningarna, undrar någon annan i gruppen.
Mindre central styrning anser Arne Irewall. Susanne Järne-fjord tycker att sjukvården ska styras av skatteintäkterna. Moderaterna och folkpartiet talar sig varma om färre chefer, ökad konkurrensutsättning och privat vård.
Araz Toma ifrågasätter om fattiga och rika verkligen får samma behandling om vården privatiseras enligt borgerlig ideologi.
-- Det är ni som väljer sjukvård. Staten betalar, svarar Björn Jansson kortfattat och kryptiskt.
-- Men så är redan i dag, hugger Susanne Järnefjord in. Det är möjligt att välja även i dagens system.
Och så fortsätter det. Intresset från eleverna är det inget fel på. De håller ut och lyssnar koncentrerat och är mycket nöjda med diskussionen. Trots att de bara fått fram några få frågor till politikerna. Elena Bojina tog ordet innan alla reste sig för att gå:
-- Jag vill bara tacka för att det är så bra här i Sverige. Att vi kan få utbildning som inte kostar pengar, både svenska språket och annan utbildning. Det är helt fantastiskt, sa hon.