– Jag tror att samhället förändrats mycket sedan kvinnor kom in i politiken. Jag tror att kvinnor har lite mer hjärta. De ser på frågor på andra sätt än män, säger Agneta Lindgren (S).
Hon har varit aktiv inom S-kvinnorna i 40 år och har sett förändringarna som skett över tid, förändringar som gett framför allt kvinnor andra möjligheter att delta i samhället. Förändringar som också många gånger lyfts av just kvinnliga politiker. Förändringar som föräldrapenning, vabb (vård av sjukt barn), aborträtt och barnomsorg.
– Jag tror också att rösträtten har gett en annan syn på kvinnan. Innan var hon var inte myndig. Det var ett helt annat klimat, men ju mer kvinnor tar plats desto mer visar man vad kvinnor ger i politiken, tillägger Motalas kommunalråd Annelie Almérus (M).
– Så kvinnor har gjort jättemycket, slår Agneta Lindgren fast.
Mycket har hänt både i samhället och politiken, men jämställt vill Annelie Almérus knappast beskriva läget som.
– Vi är långt ifrån det. Det är ganska patriarkala strukturer i politiken. Till exempel är det väldigt mycket kvällsmöten som kanske inte passar kvinnor på samma sätt. Det är seglivade strukturer som lever kvar, men man har ett livspussel som ska gå ihop, säger hon.
Vadstenapolitikern Moa Bjärestrand Lindqvist (Kons) menar dock att sådana strukturer kan vara tuffa för vem som helst som vill försöka kombinera politik med familjeliv.
– Det handlar ju om vad man vill i livet och var ens prioriteringar ligger, säger hon.
Något som både Moa Bjärestrand Lindqvist och Annelie Almérus reflekterar kring är tonen och språket i politiken.
– Jag har varit med så pass länge att man vant sig, men jag kan reflektera över att jag ofta är ensam kvinna i rummet. Det sätter väl sin prägel, men det blir en annan ton i samtalet när det är fler kvinnor i rummet, säger Annelie Almérus.
– Jag har en kollega som blivit kallad för "lilla gumman". Man har aldrig hört någon säga "lilla gubben" om en man. Det blir nedvärderande i det sammanhanget, tillägger Moa Bjärestrand Lindqvist.
När den typen av kommentarer kommer är det sällan män som reagerar menar hon, istället är det andra kvinnor som får säga ifrån.
– Män och kvinnor stöttar varandra på olika sätt. För män är det lite ryggdunkar och att man håller med varandra, men det gör man inte på samma sätt mot en kvinna. Men där tror jag att vi kvinnor också skulle behöva bli bättre på att stötta varandra, säger Annelie Almérus.
Mycket har hänt i demokratin, men de är överens om att det är en bra bit kvar. Ändrad rösträttsålder är de tveksamma till, men de lyfter vikten av att ungas röster ändå hörs. Annelie Almérus påpekar också behovet av att människor sätter sig in i vad partierna faktiskt vill.
– Demokrati förpliktigar. Man måste vara påläst för att kunna göra ett val, men det är inte helt lätt när debatten förs i sociala medier och man matas med klyschor. Egentligen tror jag att svensk demokrati lider av att det är så många olika partier. Det blir plottrigt för den oinsatta. Och det blir som ett hot mot demokratin, säger hon.
En annan demokratifråga som aktualiserats är den om en första kvinnlig statsminister i och med sökandet efter Stefan Löfvens efterträdare. Annelie Almérus reagerar där på den pågående debatten.
– Man lyfter fram en kvinna som toppnamn, men i diskussionen har hon trots längre utbildning och lång erfarenhet ändå reducerats till att hon är kvinna. Hon fråntas ju sina meriter och man ser bara till kön, säger hon.
– Så ska det inte vara. Man ska gå på den kunskapen som personen har. Sedan ska man inte bedöma om det är en man eller kvinna. Man ska inte kuppas in för att man är ett visst kön, fortsätter Agneta Lindgren.
Skulle det bli en kvinna på posten tror inte Annelie Almérus att det skulle påverka sakpolitiken, men det skulle ändå kunna få konsekvenser i samhället som symbolvärde. Moa Bjärestrand Lindqvist fyller i att en kvinnlig statsminister skulle kunna få fler unga tjejer att ta steget in i politiken.
– Unga tjejer ska växa upp med sådana förebilder. Jag hade som dröm att komma med i svenska damlandslaget, men när jag var gammal nog att inse att jag inte kunde bli Sveriges nya Zlatan, så tappade jag gnistan mycket på grund av att damfotboll inte har samma förutsättningar som manlig fotboll, säger hon.
– Det skulle vara en sporre för unga tjejer, tillägger Agneta Lindgren.