Han har varit hemma ett par månader nu efter att ha legat på sjukhus i två omgångar, fem respektive två veckor. Men efter att ha utsatts för en handfull ingrepp, är det långt kvar tills han kan promenera som vanligt igen.
Med hjälp av en gåstol visar han in mig till vardagsrummet där kaffe dukats fram. Hustrun Solveig är på språng ut, men hinner kort berätta att hon tycker att tiden då de var åtskilda, ändå fungerade bra. Tack vare att hon har gott om vänner och intressen. Sedan maken kom hem är det hon som hjälper och stöttar honom i de vardagliga rutinerna och ser till så att han tränar som han ska. Söderman medger att han aldrig varit särskilt förtjust i fysisk träning. Nu finns en annan motivation.
Det var i slutet på mars som höftledsoperationen utfördes hos Capio specialistvård i Motala. Dagen efter fick han åka hem.
– Det kändes så bra. I en och en halv vecka gick jag omkring försiktigt här inne, sen gick jag en kilometer om dagen ute och undrade om de hade gjort något alls, säger han och skrattar.
Han hade ingen värk, men så en dag, en tid efter hemkomsten, upptäckte han det var alldeles blött på höften. Han ringde till lasarettet och fick komma dit för att lägga om operationssåret som vätskat sig.
En vecka senare hände samma sak. Kenneth Söderman berättar att han försökte lägga handdukar på såret, men det hjälpte inte. Det var början på april och han tvingades söka vård igen. Den här gången lades han in. Det visade sig att han hade fått en djup infektion inne i höften.
Febern steg och det konstaterades att han hade bakterier i blodet. Två gånger öppnades operationssåret upp så att läkarna kunde spola rent det. Samtidigt blev Söderman satt på antibiotika.
Han berättar om hur han innan operationen fick frågan om hur han hade det med tänderna.
– Jag berättade att jag nyss hade varit hos tandläkaren och undrade vad det hade med saken att göra.
Det visade sig att bland bakterierna som återfanns i höften, fanns även bakterier från tänderna. Kenneth Söderman hade inte ens haft ont, än mindre hade han misstänkt att det fanns en pågående infektion. Nu fick några tänder tas bort.
Trots den besvärliga situationen som uppstod upplever han att modet var ganska gott.
– Jag var frågvis och ville hela tiden veta saker. Jag hade flera bra samtal med infektionsläkaren. För mig bidrog det till att jag fick svar på 100 frågor, säger han skämtsamt.
Samtidigt medger han motvilligt, att det kändes "lite eländigt" när febern var som högst och likaså sänkan.
– Det kändes som att de inte fick grepp om det.
Så småningom sjönk infektionen och efter att ett tillfälligt implantat opererats in i höften i mitten på maj, skulle Söderman äntligen få åka hem. Men så steg infektionen igen och han blev kvar ytterligare något dygn på sjukhuset.
– Det var första gången jag blev irriterad. Jag hade sett fram emot att få åka hem och det här var femte veckan. Nu förstår jag att det handlade om en försiktighetsåtgärd.
Men efter den långa sjukhusvistelsen och all medicinering var matlusten borta. Kenneth Söderman är tydlig med att det är anmärkningsvärt när det gäller honom. Först när han slutade med antibiotikan helt, försvann illamåendet och han kunde äta igen.
Att ligga inne i flera veckor väckte många funderingar. När det var just "lite eländigt" tänkte han:
– Är det så här det är att bli gammal? Är det så här många äldre känner sig när de fått mycket mediciner, att de inte har matlust?
Han berättar även om hur han med tiden lärde känna personal och hur han med vissa kunde föra intressanta samtal. Som toppolitiker och igenkänd av många, fick han också till slut lite försiktiga frågor, men aldrig framfusigt utan mer intresserat.
– Hur är det med Lalandia och vad händer med Stora torget?
Han blev aldrig besvärad.
I början på augusti sattes ett riktigt implantat in igen och ännu en gång väntade två veckor i sjukhussängen. Men nu, höll sig bakterierna borta.
Vad har du lärt dig av din vårdvistelse?
– Jag tror att jag har fått lite mer insikt i hur vården fungerar, jag har förstått lite mer av komplexiteten i sjukvårdssystemet och hur logistiken fungerar. Det finns väldigt tydliga roller i systemet med patienten i centrum.
Han har ytterligare en höft som behöver opereras men säger att det ingreppet får vänta ett år.
Känner du oro inför det?
– Sannolikheten att det här ska hända igen är väldigt osannolik.