Maud Johanssons bekant erkände och pekade ut gömstället i samband med polisens bevisprovokation. Han anhölls omedelbart misstänkt för mord när fyndet gjorts.
– Det har tagit fem år att få hem henne. Det känns så skönt att äntligen kunna få ett avslut, sade den mördades syster till MVT kort efter att kvarlevorna hade hittats i oktober 2010.
För polis och åklagare blev fyndet den avgörande pusselbiten i utredningen om Maud Johanssons öde. Den 44-åriga kvinnan anmäldes försvunnen i oktober 2005 och misstänktes ha blivit mördad. Spåren efter henne slutade hemma hos en manlig bekant som bodde i ett hyreshus i Godegård norr om Motala. Mannen hade tidigare varit häktad i utredningen men släppts i brist på bevis. Nu anhölls han omedelbart, misstänkt för mord.
Genom åren hade polisen gjort omfattande sökningar bland annat i sjöar, gruvhål och brunnar i området. Kroppen fanns dock närmare än så: nedgrävd i en gödselstack i husets trädgård.
Polisens kriminaltekniker hittade kroppen i oktober 2010. Genom tandidentifiering kunde rättsläkare slå fast att det var försvunna Maud Johansson.
Fem år efter försvinnandet kom genombrottet. Kvarlevorna efter Maud Johansson hittades i en gödselhög i Godegård. Bilden ingick i förundersökningsprotokollet och visar plastsäcken som grävdes fram.
Kriminalkommissarie Pär-Åke Ekholm, Motalapolisens spaningsledare, minns när han fick telefonsamtalet från kriminalteknikerna i Godegård:
– Den känslan var mäktig. Jag kan nästan inte rekapitulera hur det kändes men det var "wow". Det var en känsla av lättnad och triumf blandat kan man säga.
När mordåtalet väcktes avslöjades spektakulära detaljer: polisen hade gillrat en fälla och fått den misstänkte gärningsmannen i 50-årsåldern att både erkänna och peka ut gömstället. Polismyndigheten i Östergötland hade bett Rikskriminalpolisen om hjälp i mordutredningen vilket utmynnat i ett erbjudande om bevisprovokation.
Under utredningen gjordes omfattande sökinsatser i området, bland annat i skogssjöar. Sommaren 2007 markerade en likhund i Årsjön men någon kropp hittades inte.
Dykare på väg ut. Under 2008 hittades Maud Johanssons tillhörigheter i en slambrunn men det skulle dröja ytterligare två år innan det stora genombrottet kom.
Den hemliga polisinsatsen "Operation Handyman" genomfördes av Sektionen för särskilda insatser vid Rikskriminalpolisen. Efter en kartläggning av Maud Johanssons bekant skickades en undercoverpolis, som kallades "Mike", in. Syftet var att skapa en relation och därefter be om hjälp med ett problem: en förmånstagare till Maud Johanssons livförsäkring hade hamnat i skuld till en kriminell gruppering, som nu ville snabba på indrivningen. Om kroppen hittades kunde offret dödförklaras och pengarna betalas ut.
Den misstänkte erbjöds 75 000 kronor för uppgifterna men när det inte gav önskad effekt trappades provokationen upp. Tre infiltratörer förklädda till ryska torpeder sökte upp mannen för att trycka på ytterligare och det tog skruv. Dagen därpå åkte den misstänkte och lockfågeln ˮMikeˮ till Godegård. I bilen, som utrustats med dold inspelningsutrustning, berättade han att kroppen låg i gödselstacken och att han ensam tagit livet av Maud Johansson.
Mannen förklarade att han hade kommit på kvinnan med att stjäla och misshandlat henne så att hon dog. Under inspelningen sade han:
– Och det var en olyckshändelse egentligen alltså.
– Helt plötsligt var hon död. Och vad fan skulle jag göra då?
Kammaråklagare Helene Gestrin och kriminalkommissarie Pär-Åke Ekholm kallade till presskonferens när kvarlevorna efter Maud Johansson hade hittats. "Oerhört skönt och ett viktigt genombrott i utredningen", sade Motalapolisens spaningsledare då.
Under rättegången i Linköpings tingsrätt förnekade den misstänkte brott och lade i stället skulden på två oidentifierade knarklangare. Han uppgav att han hade lämnat uppgifterna i bilen av rädsla och under drogpåverkan.
Linköpings tingsrätt tyckte att bevisprovokationen var okej och dömde mannen till tio års fängelse för mord. Göta hovrätt underkände provokationen och ansåg att hans rätt till en rättvis rättegång hade kränkts, ett brott mot Europakonventionen. Som kompensation fick mannen, som ändå ansågs skyldig till mord, sänkt fängelsestraff från tio till sju år.
– Syftet med den insats som gjordes var förstås inte att åstadkomma en provokation som strider mot Europakonventionen, men det är ett komplicerat rättsområde och gränsdragningarna är inte helt tydliga, sade kammaråklagare Helene Gestrin till MVT efter hovrättsdomen.
Den misstänkte erkände för polisens infiltratör men tog tillbaka uppgifterna under rättegången i Linköpings tingsrätt. Här tillsammans med sin försvarare, Motalaadvokaten Anders Berglund.
Målet hamnade slutligen i Högsta domstolen som slog fast att åklagare och polis hade gått över gränsen i sin iver att lösa mordfallet. Enligt HD hade polisen skapat en påtagligt hotfull situation och pressat mannen att lämna negativa uppgifter om sig själv på ett otillåtet sätt. Samtidigt konstaterade man att han var skyldig till mordet på Maud Johansson och fastställde hovrättens dom på sju års fängelse.
– Provokationen fick kritik och det ledde till ett förbud inom myndigheten att nyttja den här möjligheten. Sedan dess har man omarbetat direktiven lite så jag tror nog att man skulle kunna göra en sådan provokation i dag, säger Pär-Åke Ekholm och tillägger:
– Jag är glad och stolt över att få ha varit med om det och att det ledde fram till en gärningsman som blev dömd. Efter så många år fick Maud någon typ av upprättelse tack vare det.
Maud Johansson var 44 år gammal när hon anmäldes försvunnen av sin syster hösten 2005. Sin sista tid i livet spenderade hon hemma hos en manlig bekant som senare dömdes för mord.