Det innebär att hon sällan säger nej till saker, eftersom hon sällan ser problemen. Samtidigt medger hon att hon skulle kunna bli lite bättre på att säga ifrån, ibland.
Pia verkar vara en kvinna som sällan sitter still. Eller har tråkigt. Hon skrattar.
– Jag gillar inte att inte göra något.
Pia är uppvuxen i Djurkälla, med föräldrar bördiga från Gotland. Dit flyttade de också tillbaka när Pia var i 20-årsåldern. Då hade hon redan fått sitt första barn och skulle snart ha det andra.
Om att bli mamma tidigt säger hon:
– Jag var helt redo. Tyckte att jag hade gjort allt, förklarar Pia som efter gymnasiet i Linköping, på social linje, åkte till USA för att jobba som aupair under 1,5 år.
Vid 21- års ålder var hon tvåbarnsmamma. Men parallellt med föräldraskapet blev hon också sugen på att plugga och började då läsa in olika gymnasieämnen. Så småningom flyttade Pia och barn efter föräldrarna till Gotland, där hon utbildade sig inom turism och fick jobb på Gotlands turistservice.
Vid 28 års ålder hade hon hunnit få ytterligare två barn. Men samtidigt som hon också arbetade kände hon att hon ville få ut mer av yrkeslivet och började därför läsa olika kurser på universitetet.
Efter nästan sju år på Gotland lockade hemstaden Motala igen.
– Jag kände någonstans att jag ville ge barnen större valmöjligheter, säger Pia som tycker att Motala i förhållande till Gotland kunde ge det.
Men återkomsten blev tuff för henne då hon drabbades av en ryggskada och under flera år tvingades till sjukskrivning.
– Det var jättejobbigt.
Så småningom började Pia att arbetsträna hos Kanalbolaget och hamnade därefter på turistbyrån där hon på sikt fick en mer administrativ och strategisk roll.
När Tillväxt Motala bildades 2012 och tog över turistbyrås verksamhet följde Pia med vid övergången. Hon säger att hon upplevde förändringen som spännande.
I dag jobbar hon som turism- och besöksnäringsutvecklare och får i sitt arbete både jobba strategiskt – och möta företagare ute på fältet. Kombinationen, säger hon, är det bästa med arbetet. Hon gillar också alla samarbetsprojekt, regionala som nationella. Att hålla koll på statistik hör också till hennes arbetsuppgifter.
Är inte det tråkigt?
– Det var lite tråkigare förr, säger Pia leende. Nu ser man nyttan med det.
Det kan handla om att se hur antalet gästnätter är fördelade över ett år, olika boendeformer och var gästerna kommer ifrån. På så vis blir det lättare att veta hur man ska satsa framåt, förklarar hon.
När Pia är ledig har hon svårt att bara sitta still, erkänner hon. Nyligen flyttade också yngsta sonen hemifrån.
– Jag har haft lite egentid genom åren. Jag vet inte hur man gör och försöker lära mig det. Jag vill hälsa på barnen hela tiden, men måste lära mig att leka själv, säger hon och skrattar.
Pia försöker se fördelarna med att kunna gå promenader direkt efter jobbet. Gärna i Råssnäs som påminner om Gotland med tallarna och vattnet som slår. Att kunna komma hem, sätta sig vid brasan och dricka en whisky, är också något som nu är möjligt. Om hon vill.
Att titta på tv funkar inte långa stunder eftersom värken i ryggen då blir besvärlig. När Pia ändå gör det måste hon virka, för att distrahera smärtan. På så vis har hon hittills virkat två lapptäcken och flera bebisfiltar till barnbarnen.
Matlagning är ett stort intresse tillsammans med maken Micke, även om de fortfarande jobbar på att lära sig att de oftast bara är två till middagen – inte sex personer.
– Vi behöver inte laga mat på 2,6 kilo köttfärs. Då får vi äta det hela veckan.
Att få äta vad hon vill är en ynnest. Att inte längre behöver anpassa menyn efter allas smaker. Hon lyxar gärna till det med fisk och skaldjur, men har också upptäckt att det finns olika sorters korvar.
– Det finns kryddiga korvar. En helt ny värld har öppnat sig, skojar Pia.
Samtidigt medger hon att maten fortfarande spelar en central roll när hon och maken får besök av alla barn.
– Jag vill att alla ska vara mätta hela tiden.
Flera gånger under samtalet pratar hon också med varma ordalag om maken som hon träffade för snart 20 år sedan, när hon var ensam med sina barn. Hur bra de trivs ihop.
– Jag tror att jag hade tur. Jag sade att det är jag och barnen, annars blir det inget.
Vad är det bästa med honom?
– Han är trygg och han skulle rädda mig om något hände. Jag skulle gå i första hand. Jag har inte känt så förut.