Tolv artister har valts ut inför sommarens musikturné, med premiär i Ronneby torsdagen den 22 juli. Totalt väntar 17 shower och ett och ett halvt år in i pandemin, med nya lättnader, är längtan efter publiken stor, enligt Per Andersson.
– Det känns som de här kapplöpningshundarna som står i startblocket och väntar och dreglar, man är så jävla laddad, säger han.
De är ganska långa och slanka också...
– Ja, det passar ju inte riktigt in på mig (skratt). Men det är den känslan av att öppna dörrarna och släppa loss detta. Det ska bli väldigt kul att dra igång. Det pirrar igång nånting i en.
Vad har du saknat?
– Både att stå på scenen och gå på liveunderhållning. Jag tycker att det är någonting med kulturen, sport räknas dit också, när man går och tittar på grejer gemensamt. Det finns inget Netflix som kan slå det.
Hur stor är din längtan efter Motala?
– Motala måste ändå vara kronjuvelen på den är turnén. Den kronjuvelen ska jag kidnappa och bara ha. Förväntningarna är enorma, säger Per Andersson som varit här förut.
– Det brukar vara en jävligt god stämning, goa föreställningar och go publik, så får vi se om den är lika laddad som jag är.
Kan man rent av säga att det känns som att komma hem?
– Ja det tycker jag. Motala är mitt andra hem. Jag är från Mölndal som börjar på M så jag går igång på det.
Du är ju även en duktig sångare, som kanske inte alla vet. Om du fick välja, att sjunga duett med Bono i U2 eller få en drömroll mot Scarlett Johansson, vad skulle du välja?
– Scarlett. Jag är ju ändå komiker. Jag tycker att det är skitroligt att sjunga, men när man går upp med det här gänget, de sjunger ju på riktigt.
Får du prestationsångest?
– Nej, men det är bra att jag är med och fyller ut skarvarna för folket på något sätt.
Kommer du göra något där du utmanar dig själv eller är det bara "safe" hela vägen?
– Nej, ett live-framträdande är aldrig safe. När jag går igång vet jag ju aldrig vad som händer. Vi har haft vissa kvällar där jag sagt "gud vad roligt det var". Men jag minns inte riktigt vad jag gjort. Jag går in i nuet så mycket att jag inte minns vad jag gör, på något sätt.
Är det vad som gör att du är du? Att du kan improvisera?
– Det vet jag inte, jag tycker att det är roligt när man hamnar i det. Lite öppningar måste finnas, det är det som är live. Publiken är där och då.