Drygt 30 pensionärer anslöt till kommunfullmäktiges frågestund på måndagskvällen. Representanter från gruppen hade tidigare skickat in underlag som rör beslutet att begränsa träningsmöjligheterna för dem som i flera år kunnat utöva friskvård på Skolgatan samt Hälsocenter på Solbacken, som i september flyttar till Samuelsbergshemmet. Att istället tvingas uppsöka en offentlig träningsanläggning är inte ett alternativ, anser de.
– Den här modellen, finns inte på den allmänna marknaden, säger Leif Pettersson och får medhåll från fler medlemmar.
I skrivelsen tar gruppen också upp en ekonomisk aspekt. 2014 kostade det 250 kronor per termin att träna på Solbacken och Skolgatan. 2016 höjdes avgiften på Solbacken till 750 kronor och Skolgatan till 350 kronor, något som medförde att antalet medlemmar minskade.
"Varför, Jo, för en pensionär med enbart folkpension blev avgiftshöjningen ett dråpslag för en redan ansträngd ekonomi", hävdar gruppen.
Att de som är kvar ska tvingas bort efter två terminer, vore en stor förlust, både ur en ekonomisk aspekt men också ur trygghetssynpunkt då de skulle förlora en social gemenskap. Även de ledare som är engagerade i Hälsocenter beskrivs som viktiga, då de har kompetens om deltagarna som är mellan 65–79 år.
I samband med KF:s frågestund tog pensionärernas ena representant, Thomas Lundqvist, till orda. Han bad fullmäktige tänka om vad gäller möjligheten att få fortsätta träna efter två terminer eftersom det i nuläget inte finns någon kö in.
Han ifrågasatte också vad som kommer att hända med lokalerna om ingen längre tränar där.
Även Anne-Marie Stamfeldt gjorde sin röst hörd:
– Vi trivs inte på de allmänna gymmen, de är inte gjorda för oss äldre, det är för stökigt och rörigt, så vad ska vi göra för att skapa en sådan miljö om ni ska köra ut oss från en kommunal verksamhet till en privat verksamhet?
Socialnämndens ordförande Anne-Lie Liljedahl (S) konstaterade initialt att den satsning som gjordes på ett Hälsocenter i Motala 2014, var riktigt och framåtsträvande.
– Att det skulle bli en sådan succé hade vi svårt att förutspå, sade hon.
Liljedahl hänvisade till ett studiebesök på en annan ort där deltagandet i en liknande satsning inte blev så stort. Därför togs beslut att starta i en liten skala i Motala, på Solbacken. Men efter 3,5 år, förklarade hon, visade det sig att Hälsocenter vuxit så mycket att den blev ett hinder för de boende där.
Ett mål på vägen har varit att hitta en samverkan med andra parter, men det har inte lyckats, enligt Liljedahl.
– Med tanke på den äldreplan plan som är lagd, kommer vi i majoriteten att bära upp frågan i fullmäktige igen om två terminer. Vi kommer att ta upp att begränsningen om två terminer tas bort, sade hon.
Svaret möttes med applåder, även om det fanns en viss frustration över att Liljedahl gavs utrymme att dra en historisk tillbakablick medan allmänheten fick ställa sina frågor kort.
– Det känns jättebra nu. Man kan inte förändra världen, men man kan påverka där man står, sade Anne-Marie Stamfeldt efter mötet.