"Anna i Motala blev lurad att tro att hon skulle få en större summa pengar från Svenska statliga bidrag".
Anna är pensionär med låg inkomst. Hon dras med sjukdomar och berättar att hennes liv varit tufft. Hon har ett bagage som med åren kommit ikapp henne. Som hon även fått hjälp med att hantera. Men att då, i en skör situation, välja att lita på människor, är något hon fått ångra rejält.
– Jag vet att jag varit dum i huvudet och skäms, men jag ska inte göra det mer, säger hon rättframt.
Vi sitter i det kombinerade vardagsrummet-sovrummet i ett av Motalas bostadsområden. På bordet har hon samlat all information kring händelsen. Hon har datum, swishnummer, namn och summor.
Det var i maj i år som en kvinna hon känner ytligt hörde av sig och berättade att hon sett Annas namn på en vinstlista. Kvinnan, som enligt Anna inte har koppling till ärendet, uppgav att man måste göra anspråk på vinsten genom att klicka på en länk. Anna blev nyfiken och följde rådet. Kort därpå fick hon svar:
"Hej goddag det här är Hans från Svenska statliga bidrag nu måste du ge oss ditt fullständiga namn och vi kommer att granska vår databas för att fortsätta med processen".
I texten som skickades via Messenger stod det även:
"Vi är glada att kunna informera dig om att du är en av vinnarna av Sveriges statliga bidrag för gamla, pensionerade, anställda, arbetslösa, döva och alla i samhället".
Anna ombads skicka en kopia på sitt körkort och bankkort.
Flera gånger funderade Anna på om hon kanske ändå blev lurad. Men bedragarna fick henne alltid att tro att hon skulle få del av en större utbetalning.
Hon skulle även skicka pengar till frakten för hennes "pengaleverans".
I konversationen, som hon visar, hänvisar man ofta till "huvudkontoret" och deras krav. Det återkommer gång på gång olika skäl till varför hon måste skicka pengar, innan vinstleveransen.
Anna upplevde med tiden att tonen i chatten blev otrevlig och hon framhöll att hon var ensamstående, sjuklig pensionär med dålig inkomst.
– Svaret jag fick var att när jag får mina vinster har jag pengar till allt jag behöver. Jag kan inte förklara varför jag gjorde som de sa.
Med tiden dök även en kvinnlig "agent" upp i flödet.
– Hon var snällare, inte lika hotfull, när jag protesterade och garanterade mig att till 100 procent kunna lita på henne. Jag skulle få mina vinster och hon skulle fixa alla nödvändiga dokument och certifikat.
Efter att ha klickat på en länk, var kontakten med de misstänkta bedragarna igång.
Anna gick så långt att hon sålde sin bil. Hon blev barskrapad, hade ont om pengar till såväl mat som mediciner.
Till slut var det en banktjänsteman, som i samband med ett fysiskt möte, gjorde henne uppmärksam på att hon kunde vara utsatt för bedrägeri.
– Om du visste hur många nätter jag gråtit mig till sömns.
På frågan varför hon aldrig drog öronen åt sig säger hon att tankarna fanns där, att hon kunde vara lurad. Samtidigt upplevde hon vissa bitar som trovärdiga.
En annan faktor till varför Anna höll liv i konversationen var att hon redan betalat in drygt 70 000 kronor. Vad skulle hända om hon lämnade?
– Skulle jag missa allt? Jag ville tro på kvinnan.
För Anna har tiden, efter att hon förstod att hon blivit lurad, varit svår.
Anna hoppas att polisens utredning ska leda till att hon kan få tillbaka en del av det hon förlorat.
– Så att jag kan köpa en billigare bil och lite julklappar till barnbarnen. Det är inte lätt att leva på pensionen.
Hon vill berätta, för att varna andra.
– Sådant här ska varnas för. Det händer oftare och oftare.
Vad har du lärt dig?
– Jag har blivit så luttrad. Jag kommer inte att gå på något mer nu. Men det retar mig att det skulle bli en så dyrköpt läxa.
Fotnot: Anna heter egentligen något annat.