Johan Zune har ansvar för en av de största maskinerna vid Motala Verkstad, ett uppdrag han tog över från sin pappa för drygt tio år sen. I år fyller företaget 200 år och står sig fortfarande starkt i konkurrensen.
Ett besök i Motala Verkstads lokaler är som att kliva rakt in i historien, även om man "bara" funnits i de nuvarande lokalerna sen 1968. Men det är ändå speciellt att riktigt känna hur väggarna vill berätta historier och avslöja hemligheter om allt som hänt under årens lopp.
Idag har företaget 37 anställda i själva verkstadsdelen. Tågverksamheten, Motala Train, är ett eget företag med ungefär lika många i personalen.
Flera av de anställda har varit med länge, som Kent Pettersson. Han berättar hur det en gång började, nästan på dagen för 40 år sen:
– Under tredje året i gymnasiet, på verkstadslinjen, kunde man välja praktik på något av de större företagen som Motala Verkstad, CTV och Electrolux. Jag valde att komma hit och fick sen jobb direkt efter skolan.
Och kvar i 40 år, varför?
– I första hand för kamratskapen. Sen har jag haft många intressanta arbetsuppgifter, det är aldrig enformigt och då blir jobbet varierande. Ibland har det varit oroliga tider med förändringar och uppsägningar, men jag har lyckats hanka mig kvar.
Aldrig någon tanke på att byta arbetsplats?
– Nä. Trött har jag varit på det ibland, men jag trivs bra och bor nära så jag ser ingen anledning att byta till något annat.
Hur firar du 40 år på samma arbetsplats?
– Det blir inget speciellt. Jag tror inte företaget uppmärksammar 40-åringar på samma sätt som man gör med guldklocka efter 25 år. Det blir nog en dag som vilken som helst.
En tradition på Motala Verkstad är dock väldigt stark. Att alla anställda får ett smeknamn, eller snarare kanske öknamn.
Så också Kent Pettersson.
– ”Pälsjägarn”. Det kom redan första dagen när en gubbe som kallades "Plankan" såg att jag hade en mockajacka med fransar på undersidan av armarna. Sen har det hängt med.
Vi går vidare i lokalen och hittar Johan Zune. Han står vid en av företagets största maskiner, ett ansvar han tog över från sin pappa Michel för ett tiotal år sen.
Och vi river väl av det där med öknamnen på direkten.
– Vi har franskt påbrå och farsan gick under namnet "Polly" från nån tv-serie där det fanns en häst som hette så. Då fick jag givetvis heta "fölungen".
Hur var det att läras upp av pappa?
– Det gick bra. Vi hade väl våra duster, men annars inga problem.
Och nu tar din son över efter dig?
– Nä, det tror jag inte. Han har nog inte det intresset.
Johan berättar att han sommarjobbade efter nian och blev i samma veva lovad jobb om han gick industriprogrammet på gymnasiet. Efter en sväng i lumpen var han tillbaka och tillhör nu veteranerna i företaget.
– Jag trivs väldigt bra. Det är stor frihet i jobbet, vi jobbar med stora tunga grejer som ändå kräver precision. Får jag bestämma blir jag nog kvar här ett bra tag till.
Viktor Duva är en av de senast anställda vid Motala Verkstad, som cnc-operatör. Att hitta personal med rätt kompetens är en av företagets stora utmaningar.
Viktor Duva är bara 19 år och en av de senast anställda på företaget. Han är CNC-operatör med ansvar för en maskin tillsammans med Daniel Fabbri.
– Jag hade praktik här när jag gick på industrilinjen och kände att jag passade in direkt. Det är väldigt bra arbetskamrater, bra arbetsmiljö och utmanande jobb.
Produktionsteknikern Karl-Göran Eklundh, som lett rundturen och förresten kallas "Vajsing", leder oss tillbaka in på kontoret. Där berättar vd Maria Bogren om företagets utmaningar just nu och framåt.
– Att hitta rätt utbildad personal är den stora utmaningen. Vi har lyckats bra, men det är lurigt. Vi kommer ha en del konsulter inne och fortsätta samarbetet med skolorna för att ta emot praktikanter som vi sen hoppas stannar kvar.
Förresten, hur var det med smeknamn på unge Viktor Duva undrar ni kanske?
– Det kommer, säger "Vajsing".
Maria Bogren, vd Motala Verkstad
Firandet av de gångna 200 åren kommer märkas på flera sätt i Motala under hösten.
– Vi hade en aktivitet för våra anställda och ett välbesökt öppet hus i våras. Nu firar vi vidare med att sätta upp ett minnesmärke i Motala den 27 september och en stor galamiddag i november för anställda med respektive tillsammans med några av våra viktigaste kunder.
Hur mår företaget idag?
– Vi mår bra. Vi har en bra grundbeläggning och en hög och bred kompetens som vi nu blandar med nyanställda så att vi står bra rustade för framtiden. Min bedömning är att vi kommer att växa de närmaste åren.
Var står Motala Verkstad om ytterligare 200 år?
– Oj, det är såklart svårt att sia om framtiden men jag skulle tro att vi kommer att vara ett företag att räkna med men med en helt ny tekniknivå och infrastruktur i ett modernt samhälle.