Motala beviljar fler hemtjänsttimmar per person än jämförbara kommuner. Mellan 2014 och 2019 har antalet timmar ökat med 27 procent. Kostnaderna för en plats på äldreboende är nära 1,1 miljon per år. Det är 23 procent högre än jämförbara kommuner. Man har stora underskott inom äldreomsorgen, men står samtidigt inför en undersökterskebrist.
– Det krävs en omställning, säger socialdirektör Pernilla Thunander.
Lite mer konkret säger hon att det i grund och botten handlar om att personalen ska göra rätt saker, att få bort tidstjuvar och att ta till välfärdsteknik där det fungerar.
– Säger man att det är för mycket hemtjänsttimmar så kan man få det att låta som att de som har rätt till hemtjänst ska få mindre tid. Men så är det inte, det handlar om att vi registrerar mer tid än vad den enskilde har behov av.
Problemet är svårigheten att beräkna tidsåtgången.
– Många kommuner har stödfunktioner för det och vi tittar på dem för att hitta ett sätt som passar här i Motala.
Har ni varit generösa med tilldelade timmar?
– Ja, det har inte speglat behoven, säger Thunander men tillägger att en omställning inte innebär att personalen ska vara kortare tid hos den enskilde.
– Nej. Vi har jobbat mycket med att personalen ska vara hos den enskilde den tid som behövs, och så ska det vara.
Kommer ni bli mer restriktiva med beviljade timmar?
– Detta är viktigt. Det handlar inte om att minska insatser eller tid hos den enskilde. Det är mer en administrativ fråga och en fråga om att hitta tidstjuvar när man inte är hos den enskilde. Alla ska ha sina behov tillgodosedda, det är det ingen tvekan om.
Enligt Pernilla Thunander gäller samma sak på äldreboenden. Enligt beräkning har varje enskild person på boende 0,34 omsorgspersonal under dygnets vakna timmar, det vill säga en personal för sig själv en dryg tredjedel av dagen.
– Det tror jag inte att någon som bor i våra boenden upplever utan man har korta insatser. Sedan är man mer i gemenskap med andra ihop med personalen. Om vi kan sänka från 0,34 till 0,3 så blir det stora skillnader i bemanning.
Thunander tar upp välfärdsteknik inom omsorgen och börjar med att säga att alla är olika.
– Exakt vad det är för hjälpmedel handlar om behoven och att anpassa utifrån varje enskild. Vi har börjat titta på detta med kameror, men det är mycket känslor när man pratar kameror och även annan teknik. Det finns också många fördomar kring äldre och teknik.
Men en stor del i omställningen handlar om personalen och att hitta sätt att använda tiden rätt.
– Det kan vara hur man jobbar med överrapportering, gör beställningar, administration med mera. Det är olika för olika enheter. Men det börjar brinna i knutarna, därför måste vi igenom omställningen nu, säger hon men är tydlig med att de inte ska springa fortare.
– Det handlar det om att få in tankesättet ”vad gör jag, kan vi göra det på ett annat sätt och vad ska vi inte göra”. Vi är ofta duktiga på att göra nya saker men vi är dåliga på att titta på vad vi ska ta bort. På längre sikt kan vi inte ha undersköterskor som städar till exempel. Vi måste titta på en annan profession, andra som gör det snabbare eller effektivare. Men framför allt att vi ska frigöra undersköterskornas tid.Vi måste säkra att de som behöver insatser kan få det om två-tre år också.