En stor polisinsats pågick vid Risbergska skolan i Örebro efter uppgifter om ett grovt våldsbrott. Jennifer Mayer, tidigare MVT-reporter, var på plats under tisdagen.
Borensbergstjejen Jennifer Mayer jobbar sedan ett antal år som journalist på Nerikes Allehanda i Örebro och var tidigt på plats vid Risbergska skolan. Det efter att det kommit in ett tips till redaktionen om att det pågick en skjutning. Då hade det ännu inte kommit något larm om vad som pågick inne i skolan.
– Jag och en kollega åkte ut. På vägen dit trodde ju vi att det inte var någonting, utan att man som så många gånger skulle få vända hem. Sen kommer vi ut mot Risbergska skolan och då ser vi att det är så otroligt mycket blåljusbilar. Jag har aldrig sett så många polisbilar och ambulanser på samma plats. Då förstår man att något har hänt och att det inte är bra, säger Jennifer Mayer när vi når henne dagen efter dramat.
Hon berättar att hon och kollegan kliver ur bilen. Fortfarande utan vetskap om vad det är som har hänt. De möts av polisens avspärrningsband som sträcker sig runt skolan.
– Vi stod utanför avspärrningar men det kommer ändå poliser fram till oss och säger att "ni måste backa, det är inte säkert här". Och så är man fortfarande där i sin yrkesroll. Man vill ju inte backa för mycket men samtidigt så vet man inte vad det är som pågår, säger Jennifer.
Jennifer Mayer, tidigare reporter på MVT, jobbar numera i Örebro och var en av de första på plats på Risbergska.
Hon tar ett djupt andetag innan hon fortsätter:
– Och sen kommer ryktena om att det är en skolskjutning.
Vad känner man då?
– Jag kände ingenting. Det var så ofattbart. Det gick inte att ta in. Man gick in i jobbrollen så mycket att man på något sätt zoomade in på det man ska göra. Så det var en otroligt konstig situation. För vi var ju där, vi var bland de absolut första, jag tror vi var de första journalisterna på plats. Och sen ska man samla in information samtidigt. Och man ska sortera ut vilken information som faktiskt också stämmer. Det var ju otroligt mycket olika uppgifter.
Polis och avspärrningar vid området runt Risbergska Campus dagen efter.
Att göra sitt jobb menar Jennifer var en sak. Att samtidigt förhålla sig till anhöriga till elever och personal som oroliga tagit sig till skolan var en annan.
– Vi visste ganska tidigt att folk var avlidna, men det var inte bekräftat. Och samtidigt så står anhöriga runt om som inte vet. Just det där att kombinera reporterrollen med att samtidigt vara medmänniska och nästan psykolog till vissa. Och hela tiden hänvisa till bekräftade uppgifter. Det förhållningssättet var otroligt svårt.
Jennifer var på plats i fem timmar och mötte de människor som varit inrymda i skolan när de till slut äntligen fick komma ut när dramat var över.
– Man ser alla de här människorna när de kommer ut. Och så ska man göra bedömningen vilka man kan prata med. Vilka är i chock? Så det var väldigt många intervjuer som vi gjorde som inte publicerades. För vi kände att de här personerna de mår inte bra.
Dagen efter skolskjutningen på Risbergska skolan i Örebro pågår fortfarande polisinsatsen. Reportern Jennifer Mayer berättar om den omskakande händelsen.
Dagen efter jobbar Jennifer precis som vanligt. När vi pratas vid har hon just skrivit en uppföljande artikel till masskjutningen och är på väg ut på ännu ett uppdrag. Inne i reporterrollen. Men ingen, oavsett yrkesroll, kan stänga ute de känslor som en masskjutning ger.
Vilken minnesbild är den starkaste du har efter att du varit där?
– Det är nog just när det kommer fram föräldrar som inte har fått tag på sina barn. När de kommer fram och vill veta om de lever... Men man kan inte säga något. Just den där hjälplösheten och hjärtskärande frustrationen, säger Jennifer Mayer och blir tyst.