– Jag har alltid varit feminist, men kanske inte sett de patriarkala strukturerna i samhället på det sätt som jag gör nu, säger Josephine Diffner, ordförande för Motala kvinnojour.
Hon har fått utlopp för sitt feministiska engagemang genom sin delaktighet i Motala kvinnojour – först som vanlig medlem, därefter som styrelsemedlem och sedan i mars i år som ordförande i jouren.
Det var Josephines vän som för fem år sedan tog initiativet till att hon och Josephine skulle gå kvinnojourens studiecirkel. Det är en grundläggande utbildning om bland annat mäns våld mot kvinnor, kvinnojoursrörelsens historia och feminism. Utbildningen är ett krav för att få bli jourkvinna.
– Jag hakade på och tänkte att det var ett forum där jag skulle kunna finna likar och engagemang. Det har varit fantastiskt att hitta denna kontext och att finnas bland likasinnade kvinnor och kunna hämta kraft från varandra. Det är ett jätteviktigt sammanhang i mitt liv.
Hon menar att studiecirkeln synliggjorde för henne hur viktigt det är att kämpa för jämställdhet och mot mäns våld mot kvinnor.
– Från att vi föds tills vi dör påverkas vi av vilket kön vi har. Som kvinna är det något som är kännbart på många olika sätt. Ett patriarkalt samhälle betyder ju att män sitter på alla maktpositioner i samhället och det är något som är svårt att inte vilja förändra.
Josephine är 37 år, bor på landet och tycker om trädgård och att dreja. Hon har varit förskollärare i 12 år och studerat genusvetenskap och genuspedagogik. Till hösten är det återigen dags att studera genusvetenskap.
– Jag skulle säga att det är kvinnojourens förtjänst. Det blev naturligt att börja läsa genus.
Jobbet inom kvinnojouren är till största del ideellt, men bygger till viss del på ersättning.
– En del av arbetet jag gör som ordförande är baserat på ersättning, utifrån att vi vet att kvinnor är dubbelarbetande.
Hon refererar till heltidsarbete samt skötseln av ett helt hem.
– Kvinnojouren ska inte vara något som ger dig trippel börda. Vissa saker måste du som ordförande genomföra och då behöver den delen göra att du kan gå ner i tid på din vanliga tjänst, eller utföra det utan att det tar ifrån din egen vardag.
Det bästa med arbetet inom kvinnojouren tycker Josephine är kraften av systerskapet.
– För varje kvinna som går vår studiecirkel blir det ytterligare en arbetsplats som får en medveten kvinna som kan föra den här kunskapen vidare, säger hon.
Det tuffaste är motståndet som kvinnojoursrörelsen får känna.
– Vissa förstår nog inte varför vi finns eller att vi behöver bidrag för att ha en rullande verksamhet, gissar Josephine.
En situation som gjorde henne extra stolt över sitt arbete inom kvinnojouren var vårens vinst av Östgötapriset, berättar hon.
– Utifrån att det finns ett motstånd mot kvinnojoursrörelsen blir det ju en väldigt härlig känsla att få den uppskattningen och se att det finns människor som ser vilken viktig roll vi har i samhället.
En föreläsning på biblioteket i höstas var också ett extra stort ögonblick för Josephine.
– Det var jättemånga jourkvinnor på plats och alla bar T-shirts med "Motala kvinnojour" i lila. Att se så många lila tröjor tillsammans på en och samma plats och att se att vi har anordnat en föreläsning för allmänheten för att nå ut med kunskap och information, det var en "power boost", säger hon leende.