Hans Egbert har tidigare arbetat med jordbruk, som officer inom det militära och som inspektör på Arbetsmiljöverket. Men numera utgör han alltså trion av rektorer för gymnasieutbildningen tillsammans med Lisa Rehnströmer och Peter Johansson.
Hans Egbert beskriver sig själv som noggrann och lojal. Att han är positiv, nämner han inte. Men han utstrålar glädje och nyfikenhet och har nära till skratt. Det bästa med dagens skolform tycker Hans Egbert är att både lärare och rektorer lägger mer energi på att ta hand om och ha en pågående dialog med eleverna.
Sin egen gymnasietid ser Hans tillbaka på med blandade känslor. År 1989 tog han studenten vid Platengymnasiet efter att ha gått deras handels- och kontorsprogram. Han minns Platengymnasiet som en skola med väldiga mörka lokaler.
– Jag tyckte inte att det var så jättekul i gymnasiet. Jag var rätt vilsen och inte så motiverad, säger Hans Egbert och fortsätter:
– Jag visste inte vad jag skulle göra härnäst och då visste jag heller inte vad som var relevant. Fast jag skolkade aldrig, för mina föräldrar hade lärt mig att gå i skolan.
Hans Egbert är uppvuxen i Fornåsa med mamma, pappa och en två år äldre syster. Under uppväxten arbetade modern som förskolelärare och fadern som lantbrevbärare. Mor- och farföräldrarna var däremot lantbrukare.
– Jag växte upp i en skyddad liten värld ute på slätten. Men samtidigt gjorde det att jag fick respekt för andra människor, säger Hans Egbert.
I 16 år jobbade Hans inom Försvarsmakten. Han tillhör de sista stora årskullarna med värnpliktiga innan de stora nedskärningarna av Försvaret påbörjades.
– Men då var det så självklart att jag inte ens tänkte på att det var tvång. Jag ville bara vara på en annan ort än där jag bodde, säger han och fortsätter:
– Fast jag vet att en del soldater inte var motiverade och kom med undanflykter för att slippa vara på regementet. Jag minns särskilt en soldat som lämnade. Han blev hämtad av polisen som körde honom tillbaka till regementet.
Under gymnasietiden beskriver han sig som aktiv och rörig. "Det fanns en charm i att man inte visste vad som skulle hända på lektionen", ska en gammal lärare ha sagt om Hans och hans närmaste klasskamrater. Han uppskattade dock lektionerna med historia och samhällsvetenskap. Sämre var det med tyskan.
– Jag fick underkänt i tyska. Jag var inte så duktig på språk, erkänner Hans Egbert.
Som nytillträdd rektor en är del av utmaningen att få eleverna att bli studiemotiverade. Hans uppfattning är att det idag är svårt att fånga upp elever som flyr skolan. Han betonar att det är viktigt att våga lyssna och söka efter något som eleven kan bygga vidare på. Att inte ha en bestämd uppfattning om hur dialogen ska arta sig och ha med bakomliggande orsaker i åtanken.
År 2002 började Hans Egbert att arbeta som officer. Men efter att ha fyllt 40 år kom funderingarna på att byta yrke.
– När jag funderade på vilket civilt yrke som jag skulle kunna passa bäst för, såg jag arbetet som skolledare framför mig. Det liknar det man gör som officer. Att leda verksamheten, samtidigt som man är delaktig i pedagogiken, säger Hans Egbert.
Och som nytillträdd rektor har han en del förhoppningar:
– Jag hoppas att eleverna ska få möjlighet att nå sin fulla potential utifrån sina egna förutsättningar. Att lärarna och vi rektorer ska fokusera på kunskap och därmed till kompetens, säger Hans Egbert.
tove.dockson@ostgotamedia.se