Anders är född och uppvuxen i Karlskrona, men några drömmar om att bli brandman hade han inte som barn.
– Jag har aldrig varit en stark kille eller idrottare, säger han.
Det var i alla fall vad han trodde var nödvändiga egenskaper för rollen. Men visst har han tränat, både löpning och innebandy och även skidor efter att ha lämnat södra delen av Sverige.
Efter teknisk utbildning på gymnasiet sökte Anders till brandingenjörsutbildningen i Lund. Han gillade ämnen som fysik, kemi och matte. Det i kombination med att få jobba med utryckningstjänst lockade.
Som nyutexaminerad gick flyttlasset till Hudiksvall. Under sina första fem yrkesår ansvarade han bland annat för utbildningsverksamheten. Efter fem år blev det jobb på räddningsverket på Sandö, mellan Kramfors och Härnösand. Parallellt med arbetet där undervisade han även elever på räddningsgymnasiet. Av en tillfällighet blev han ombedd att följa med dem till Åre en vecka.
– I samband med det läste jag i en facktidning att de sökte folk till räddningstjänsten i Åre och jag blev lite nyfiken. Fjällen och skidåkningen lockade också, erkänner han.
Anders, som fick tjänsten, blev kvar i drygt tio år. Under den här perioden jobbade han även som chef för verksamheten.
Innan flyttlasset gick till Motala hann Anders även med att tjänstgöra tre år i Höga kusten.
– Jag veckopendlade då men hade träffat min sambo som kommer från Motala.
Anders berättar att pendlingen inte var någon tillfredsställande lösning på längre sikt. Till slut bestämde sig paret för att sätta bo i Motala, i sambons föräldrahem.
Sedan i januari i fjol är Anders östgöte. Kort tid efter att han tillträtt sin tjänst fick han frågan om han ville gå in som tillförordnad räddningschef, i samband med att den förre slutade.
– Det blev en kort betänketid, jag kände mig lite smickrad men upplevde också att jag fick uppbackning från kollegorna.
Att han skulle bli chef permanent funderade han inte över då.
– Jag var tydlig med att det inte var säkert att jag skulle söka.
Efter en tids funderande gjorde han ändå det och fick jobbet. Som chef för en verksamhet med 44 heltidsanställda och drygt 70 deltidbrandmän finns det alltid något att förbättra.
– Den dagen man sitter nöjd då ska man sluta.
En utmaning i nya tjänsten är översynen av deltidsorganisationen i Borensberg. Förhoppningsvis, säger Anders, tas ett beslut i frågan under året. Den nya stationen i Motala ligger i dag på en bättre geografisk plats mellan riksväg 50 och riksväg 34 som innebär att en utryckning kan gå betydligt snabbare än innan. Lokalerna i Borensberg som nyttjas av deltidsbrandkåren är i dag i dåligt skick. Samtidigt, säger han, är deras insatser oerhört viktiga.
– Rent generellt kan jag säga att Sverige inte skulle klara sig utan deltidsbrandkåren.
Han har också visioner att utveckla organisationen i Motala genom att personalen är ute mer aktivt i samhället, på skolor, fritidsgårdar och flyktingförläggningar.
– Vi gör större nytta om vi syns mer. Av tradition är vi mycket på brandstationen, men vi är bara ute på larm fem procent av vår arbetstid. Resten ägnar vi åt förberedelser och övning.
Och vad är en brandman? frågar sig Anders.
– Det ska vara svårdefinierat. Det handlar om intresse och kunskap hos personalen. Man kan ha olika funktioner inom trygghet och säkerhet. Jag vill tänka i lite nya banor, men det kan vara lite jobbigt. Både skrämmande och spännande. Samtidigt har vi ett stort förtroende hos människor. Vi ska förvalta och nyttja det.