Motala kommun tillsammans med idrottsföreningar arbetar varje dag med att plocka skräp och tömma sopkärl längs med stranden i Varamon. Men när vädret är bra är nedskräpningen ett återkommande problem.
– Midsommaraftonsnatten blev det stökigt och reaktionerna lät ju inte vänta på sig. Det är bara att konstatera att det blev alldeles för mycket för de här kärlen och vår bemanning, säger Thomas Martinsson, anläggningschef.
Städning och tömning pågår stora delar av dagen.
– När det är fint väder har vi bemanning från sju till tjugotvå, varenda timme, säger Martinsson och fortsätter:
– Men däremellan på natten händer det något.
I år finns även källsorteringskärl längs med stranden.
– Det här försöket har än så länge visat sig att inte vara någon höjdare. – Folk försöker få ned säckar och när det inte går har man försökt skruva upp kärlen vilket gör att luckan fastnar och fåglar tar sig in, säger Thomas Martinsson.
– Det handlar om det egna ansvaret. Man äter på stranden och sedan lämnar skiten. Det är otroligt tycker jag, säger Jimmy Szigeti, biträdande kommundirektör.
Folk har alltså brutit upp kärl?
– Ja, men man lägger inte ner en påse, utan sätter fast en hel säck i hålet eller trycker ned säckarna vid sidan om, säger Martinsson och fortsätter:
– Då kan väl en vän av ordning tycka att vi kunde förvänta oss det här. Men jag vill inte resignera den här källsorteringen i offentlig miljö. De är jätteuppskattade på andra platser, men jag tycker inte det sköts bra här nere.
Vad gör ni åt det?
– Vi har kvar alla de här gröna kärlen, sedan har vi även satt in två containrar och där kan man kasta sopor hej vilt.
Vad kostar det här kommunen?
– Det är svårt att säga, men det går inte över budget.
– Förra året lyckades vi bra med skötseln, vi borde klara det i år också. Men vi måste ta lärdom av att de här källsorteringskärlen ser ut som de gör och ha en förhoppning om att folk faktiskt sorterar.
Vad har du för uppmaning till besökarna?
– Skulle det vara fullt, så ta med skräpet hem. Jag tycker att vi från kommunens sida gör det vi kan när vi möter upp med insatser. Men jag vet inte var det brister, säger Thomas Martinsson.