Det började i norra Skottland 1990. Familjen var på golfsemester när de frontalkrockade med en annan bil. Först efter 14 dagar kom de hem till Sverige, och då åkte Ebbe Larsson genast till akuten.
– Vårdcirkusen började rulla. Det blev piller, piller, och åter piller, berättar han.
Ebbe Larsson kämpade sig igenom åren och vårdapparaten. Han hade ont, men arbetade ändå som entreprenör. Resorna utomlands var många, men när de andra killarna ville gå på krogen på kvällarna så ville Ebbe bara lägga sig ner. Kroppen värkte.
– Jag gav inte upp. Jag har legat 15 gånger på operationsbordet, berättar Ebbe Larsson.
Vid en tidpunkt för sju, åtta år sen sa läkarna att det inte fanns något mer att göra för Ebbe. De kunde inte hjälpa honom.
– Men man är ju obstinat och burdus, konstaterar han. Och lyckades till slut få remiss till smärtenheten på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Två remisser faktiskt.
– Det var som att vinna högsta vinsten.
Först opererade läkaren in elektroder och trådar för att undersöka var de behövdes bäst. En sorts testkörning. Ebbe Larsson var vaken hela tiden och kunde berätta hur det kändes och dirigera personalen rätt. Efter 14 dagar var det dags för operation nummer två, då de satte in själva dosorna: ländryggen, vänster ben och vänster axel.
Efter ett tag visade det sig att Ebbe använde för mycket ström, så det blev en tredje operation och byte av dosa. Den laddar han nu upp var fjortonde dag ungefär.
– Jag får aldrig vara strömlös.
Ebbe Larsson visar oss hur det fungerar. Hur han kan skicka elektriska signaler på olika sätt, av olika styrka. Har han ont i vänster ben så stimulerar han det. Har han huggit ved och tröttat ut sig så skickar han ström till armen.
Är det inte obehagligt att skicka elektrisk ström genom kroppen?
– Nej, det gör mig ingenting. Det är inte så många som får chansen att göra det här, vi som får det är lyckligt lottade.
– Det är dyrt förstås, men jag har fått ett nytt liv.
Tidigare i vinter halkade Ebbe Larsson på en osandad väg, gjorde en saltomortal och slet av en av de tunna trådarna. Då blev det tillbaka till Uppsala.
Hur mycket smärtstillande äter du i dag?
– Ingenting!
Inte minsta lilla diklofenak eller panodil?
– Nej, inget. Det är skönt, man började ju undra hur levern och njurarna såg ut efter alla dessa år ...
Det finns alltså inga nackdelar med elektrisk ryggmärgsbedövning, enligt Ebbe Larsson. Att bära omkring på en liten väska med manöverdosan och en antenn gör honom ingenting. Han brukar ha med sig en magnet också, ifall det av någon anledning skulle bli så att han ”går igång” så är det bara att dra den över magen så bryts strömmen.