Det har spöregnat hela dagen, men vid 19-tiden på fredagskvällen är sju män på plats i Stall Nyckelby, klädda för att hantera och rida hästar.
Tidigt sprider sig skratten i stallgången. En lättsam jargong, blandad med viss nervositet..
Jonas Törnström säger att han mest är rädd för att ramla av. Samtidigt vill han lära sig rida och sköta hästar för att kunna hjälpa ena dottern som rider ett sto som kräver en bestämd hand.
Oron hanteras med hjälp av humor.
– Jag vill hoppa 1,50 säger Jonas tufft.
– Jag tittar gärna på, utbrister Magnus Wall.
Jens Isgren är den som kanske är mest avslappnad.
– Jag satt på en häst 1996, eller 97, i samband med en turridning. Men jag är inte orolig, säger han.
Ridläraren Maria Axén går igenom hur man borstar, kratsar hovarna samt sadlar och tränsar. När det blir dags för killarna att själva utföra uppgifterna visar sig flera vara riktigt duktiga. Fast var den lösa sadelgjorden i Arons sadel ska fästas, väcker huvudbry.
– Fick vi en gjord utan bruksanvisning? undrar Peter Palm och flinar.
Maria Axén har haft herrgrupper tidigare. Någon ska skämtsamt ha sagt att hon har bäst psyke att ta sig an dem....
– Det här är absolut görskoj. Jag har mest tålamod och tänker att allt ska gå. Jag vågar tänja på gränserna, säger hon.
Tanken är att killarna ska träffas vid ett par tillfällen under hösten. Första passet går lugnt tillväga och när de trötta och nöjda stiger av hästarna väntar en morot – "after ride", med pilsner och analys av ridpasset.