1982 köpte Ann Lövgren en ny Itera-cykel, den svenska plastcykeln som totalfloppade.
– Jag köpte den mer eller mindre för att det var den billigaste cykeln jag kunde få tag i. Jag målade om den nästan direkt, för den var beige, till röd och vit. Den var fin och fick en liten fredsduva, berättar hon.
Cykeln hade Ann sedan med sig från Motala upp till Östersund där hon pluggade i två år. Därefter följde den med ner till Stockholm. Efter detta skulle Ann åka till USA som Au Pair.
– När det var dags att jag skulle ge mig av så visste jag inte vad jag skulle göra. Jag lämnade den i cykelförrådet på innegården i Vasastan. Sen åkte jag till USA i 15 år och födde fyra barn.
Ann har ibland undrat vad det blev av med cykeln. Vid Stockholmsbesök genom åren har det hänt att hon passerat huset i Vasastan, men sin gamla Itera såg hon aldrig.
Förra året blev dotterns cykel stulen. Incidenten förde med sig något oväntat.
– Då skrev jag på Facebook och frågade om någon hade en cykel till en låg peng.
En av Anns kompisar svarade: ”Ska du inte köpa tillbaka din gamla plastcykel? Jag såg den idag, den ligger på blocket”.
– Då var jag i USA. Jag gick in och kollade, och såg att det var min gamla cykel. Jag skrev att jag ville köpa den, men den var redan såld. Min son sa ”give him an offer he can´t refuse”, skrattar Ann.
– Då dängde jag till med lite mer. Och fick den.
När Ann kom hem till Sverige visade det sig att cykeln fanns i Motala. Säljaren hade köpt den på en slags trädgårdsloppis. Hur den kommit hit från Stockholm visste han inte.
– Han hade haft den i ett tiotal år. Nu åker jag på den, det är inte världens bästa cykel, men jag åker till jobbet och stan på den ibland. Den funkar jättebra.
Jag har hört att de är lite sladdriga?
– Det är dom. Det är lite sladdrigt och känns inte stabilt, jag skulle inte cykla Vättern runt på den om jag säger så.
Priset då? Ann betalade 1500 kr till Blocketsäljaren. Ungefär samma summa som hon betalade för den på 80-talet.
Vad tyckte du om cykeln då?
– Den har alltid väckt uppmärksamhet, det gjorde den då också. Jag tyckte nog att det var lite roligt. Än idag när jag kommer cyklande kan man höra ”oj är det en plastcykel”.
Vet du mer om cykeln, eller hur den kom tillbaka till Motala från Stockholm? Maila till tipsa@mvt.se