– När jag kom till gamla Musikskolan (i Motala, reds.anm.) som det hette så fanns ju han redan där på 70-talet, och jag kom dit -80, säger Göran Friman. Man kan säga att han och jag och några andra var lite grand nycklar i det som byggde upp Folkets Hus till det det var på 80-talet.

Friman berättar också att Lars Lundqvist hade mycket kontakter med ungdomar.

– De flesta som spelar gitarr i Motala har nog haft med honom att göra. Han har haft otroligt många ungdomar och lärt att spela gitarr. Och var väldigt duktig på att ta ungdomar.

Han och Lundqvist jobbade lite ihop i Folkets Hus under 80-talet men började också spela mycket ihop.

– När jag gjorde mina körgrejer och andra arrangemang så var han ofta med och spelade gitarr eller bas.

De två hade också en grupp, "Sommarminne", tillsammans med Hasse Isacsson och Gudrun Isacsson (idag Rönsen).

– Så vi var husband på Folkets Hus kan man säga, plus att vi spelade ganska mycket, ett par säsonger spelade vi på Statt flera gånger i veckan och vi spelade mycket ute, minns Göran Friman.

Han berättar hur han vill minnas Lars Lundqvist:

– Han var en otroligt snäll person, du vet en sån här riktig nallebjörntyp som tog sig an alla och lyssnade. Och sen var han fantastisk på att knyta kontakter med ungdomar framför allt. 

– Vi spelade ihop i hela vuxenlivet kan man säga, säger Gudrun Rönsen om sitt och Lundqvists musikaliska samarbete och vänskap.

– Jag flyttade hit till Motala 1967 och -68 så började vi lära känna varandra och spelade ihop.

De turnerade ihop professionellt i Norge, Danmark och Sverige. Sen slutade enligt henne Lars Lundqvist att turnera och ägnade sig istället åt det redan nämnda utbildandet av ungdomar.

I slutet av 80-talet slutade även Gudrun Rönsen att turnera och kom tillbaka till Motala.

– Och sen strålade vi samman igen och gjorde till exempel lokalrevyn tillsammans under flera år. 

De två har sedan fortsatt att spela ihop i många olika offentliga och privata arrangemang berättar hon.

– Lasse var väldig speciell, han var lugn och cool, jag skulle faktiskt vilja säga cool. Med en lugn, intelligent precision kunde han komma med fantastiska kommentarer, alltid när vi satt och konverserade och umgicks så kunde han komma med väldigt roliga och intelligenta kommentarer utan att vara påträngande eller nedtryckande. Han var ju jättesmart! 

Lars Lundqvist var också väldigt bestämd säger hon.

– Han var ingen sån där som höll med bara för att hålla med utan snyggt och elegant och mycket artigt kunde han avvisa saker som var dumheter i omgivningen. Han har alltid varit väldig artig och väldigt hövlig. Ingen fjant som måste hävda sig.

Gudrun Rönsen tycker att en viktig egenskap hos honom var att han tyckte om att lyfta fram andra människor. 

 – Därför tyckte han att det var väldigt kul att så småningom när han slutade turnera jobba med elever. Och många gånger när de själv inte såg sin kapacitet så kunde han lyfta dem.

Johan Lundgren berättar att han och Lars Lundqvist har känt varandra i ungefär 55 år. De senaste tjugo åren har de spelat ihop regelbundet, ett par gånger i månaden. 

– Det var en fantastisk kille att både känna och spela med. Så det var en fin person.

Nu när Lundqvist har gått bort känner Johan Lundgren att det blir tomt.

– För man ringde och snackade med honom då och då. 

De spelade mycket åt Motala församling.

– Och så var han en jättebra konstruktör av quiz av olika slag som vi hade i de där programmen.