Kristofer Sandberg rapporterar från terrorattentaten i Belgien 2016.
"Jag lever ett hektiskt, men trivsamt liv som jag inte skulle vilja byta mot något annat i världen". Så sa Kristofer Sandberg i en födelsedagsintervju i Corren 2013. Han fyllde 40 år och tyckte sig då, trots stressen i jobbet, ändå ha hittat en fungerande tillvaro med även lite lugnare dagar och tid för de tre barnen.
Idag ser han annorlunda på sin situation. Journalistyrket har genomgått en snabb förändring på åtta år. Idag är en bred kompetens ett måste, att ensam kunna och hinna rapportera via text, stillbildsfoto och video i ett och samma uppdrag. Men mer om det senare.
För att ta det från början så växte Kristofer upp i Mantorp. Inför hans sista år i gymnasiet flyttade familjen till Motala där man sedan tidigare haft sommarstuga vid Vättern. Efter skolan valde han att utbilda sig till fotograf.
I mitten av 1990-talet blev det anställningar som pressfotograf på MVT och Corren. Sedan frilans i London med uppdrag för Expressen, Dagens Industri och TT, innan kärleken förde honom till Frankrike och Paris.
I Frankrike har Kristofer Sandberg främst kommit att förknippas med Expressen. Han är idag tidningens stringer (frilansande utrikeskorre) i Paris, med uppgift att verka över stora delar av Europa.
Efter videojournalistikens genombrott i tidningsvärlden har Kristofer Sandberg främst kommit att synas och höras i samband med flyktingkrisen 2014 och terrorattentaten i Frankrike och Belgien 2015-2016. På senare tid har han mest följt pandemin.
Och dramatik har inte saknats. Som Parisbo har den också kommit honom nära. Som i november 2015.
– Då sköts 20 personer ihjäl på en uteservering i vårt eget kvarter. En av mina bästa vänner hade suttit där en kvart före skottlossningen. När sådant här händer är den första tanken var ens barn och vänner är. Det blir ett stresspåslag, säger Kristofer Sandberg.
Slumpen har bidragit till att han nu lika gärna kan titulera sig världsreporter. Kristofer Sandberg jobbar också med promotionbilder för kända artister. Det sker inte sällan i USA och då har hans närvaro kunnat utnyttjas vid stora nyhetshändelser även på den kontinenten. En gång hamnade han bokstavligen i stormens öga.
– I september 2017 höll jag på att ta glassiga bilder på Jill Johnson i Las Vegas. Då ringer Expressen och undrar om jag kan göra ett jobb i Europa. När jag berättar att jag är i USA var det så mycket bättre för tidningen – jag skickades till Florida för att bevaka orkanen Irma. Där var allt bortspolat. För mig blev det ett dygn med kontraster.
Kristofer Sandberg har också intervjuat flera av de senaste europeiska nobelpristagarna i litteratur och bevakat både toppolitik och stora sportevenemang. Det personliga scoopet dröjde dock till 2 januari i år.
På Las Palmas flygplats lokaliserar han efter tips Dan Eliasson, generaldirektör för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). En myndighet som under allt svårare pandemi i Sverige bestämt avråder från "onödiga resor". Men själv har Eliasson över julen rest till sin dotter på Kanarieöarna.
– Han väljer att låta sig fotograferas och intervjuas. Han inser väl att gömma sig bara skulle göra saken värre. Men när han säger att hans resa varit "nödvändig" är det ett svar som ändå ställer till det för honom. Han lever inte som han lär, sammanfattar Kristofer Sandberg.
Fyra dagar senare avgår Eliasson från MSB.
Bilden som fällde MSB:s generaldirektör Dan Eliasson tillsammans med uttalandet att jultrippen till Kanarieöarna var nödvändig.
Kanske blir det också Kristofer Sandbergs sista, riktigt ihågkomna jobb som journalist. Planen är nämligen att helt sadla om.
– Som utrikeskorre jobbade jag i början i team, men med nedskärningar och krav på att en reporter ska kunna allt har det blivit ensamt och mycket jobbigare. Det är snabba ryck till flygplatser och på vägen ska research hinnas göras. Och sedan måste man vara en "MacGyver-typ", som kan lösa en massa teknsikt strul när det ska sändas live.
Kristofer Sandberg ser nu inget fel i fasta tider och månadslön.
En förutsättning för att klara jobbet har varit att vara språkkunnig. Han har fått en del gratis genom åren i Paris, men har dessutom tagit akademiska poäng i franska och spanska. Just nu kompletterar han med studier i pedagogik och håller på att avsluta en kurs i statskunskap. Någonstans i det här finns hans nya framtid.
– Jag vet inte riktigt själv vad det blir. Men nästa år ska jag göra något annat, det är tanken, säger Kristofer Sandberg.