Rasmus har numera ett eget hem men han bor tillfälligt hemma hos Mikaela när ägaren är bortrest.
– När min katt försvann 2014 och jag letade efter henne såg jag att det fanns en massa sidor på nätet om saknade katter, säger Tracy som då initierade gruppen Försvunna upphittade katter i Motala.
Den första katten hon själv tog emot i sitt hem, visade sig senare ha ett hem i Mjölby. En misstanke uppstod, säger hon, att katten dumpats i Motala av någon utomstående. Tio månader efter försvinnandet kunde katt och ägare återförenas.
– Det bästa som kan hända är att hitta ägaren, säger hon.
Tracys engagemang växte och fler hemlösa katter fick en tillfällig bostad hos henne.
Hösten 2019, när Tracy skulle på semester, lade hon ut en fråga om någon skulle kunna vara kattvakt åt en mamma med ungar. Den enda som svarade var Mikaela Schenström. Hon hade själv en liten hund då, men kunde inte motstå förfrågan. Efter kattvaktandet erbjöd Mikaela sin hjälp, om det skulle bli aktuellt igen.
Det dröjde inte länge förrän Tracy och Mikaela började samarbeta. De hjälper till att fånga in hemlösa katter och turas om att ta hand om dem. Den som har plats öppnar sin dörr.
De driver i dag gruppen Motalas hemlösa katter, där de bland annat lägger upp bilder på djur som fångats in. De uppdaterar hur katterna mår och om de kunnat få nya familjer.
Just nu har Mikaela ansvar för sju vuxna katter, varav två är omplaceringar.
Men att fånga in katter, ofta i större kolonier, är ett tufft uppdrag och kvinnorna får ibland hjälp av ytterligare en tjej från Motala som har både erfarenhet och utrustning.
Ett av de tuffaste uppdrag Tracy och Mikaela haft var 2021 när de på en mindre ort i Motala kommun fångade in 82 katter.
– Varje honkatt hade kattungar, säger Tracy.
– Det tog oss flera månader att fånga in dem och vi åkte dit varje helg, ibland även i veckorna, säger Mikaela.
Tracy Lindh och Mikaela Schenström brinner för djur och driver Facebookgruppen Motalas hemlösa katter.
Hon berättar att man vid det tillfället tog hjälp av två kattföreningar, för att lyckas omplacera alla djur. Att avliva upphittade katter ser Tracy och Mikaela inte som ett alternativ.
– Vi avlivar aldrig friska katter, säger Mikaela.
Samtidigt är det ideella arbetet både tidskrävande, känslosamt och kostsamt. Många som vänder sig till gruppen tror att den är en förening som även driver ett katthem, säger Mikaela.
– Folk har svårt att förstå att vi bara är två personer.
Ibland måste de säga nej till att hjälpa ett djur för att kunna få plats åt alla. Men en hona med ungar, en skadad eller sjuk kisse prioriteras alltid.
Pricken är en av katterna som tillfälligt bor hemma hos Mikaela Schenström. Vad kissen varit med om är oklart, men hon är i dagsläget skygg och osäker.
Innan katterna adopteras ut kastreras de och öronmärks. Även andra åkommor behandlas ofta hos veterinären i Vintrosa, som uppges vara van vid skygga katter och som samarbetar med olika katthem. För att kunna betala, är kattvolontärerna beroende av bidrag från allmänheten.
När kylan slår till upplever Tracy och Mikaela att fler hör av sig till dem med tips.
Under förra året omhändertog Motalakvinnorna 65 katter varav 52 var hemlösa.
I januari trädde en ny lag i kraft, att alla katter måste vara id-märkta.
– Vi blev överlyckliga, säger Mikaela.
I de fall katter som har ett hem försvinner, ökar möjligheten att återförena dem med ägarna.
Hur länge orken och tiden kommer att finnas att ta emot främmande katter i sina hem, kan inte Tracy eller Mikaela svara på.
– Varje gång vi säger att vi ska trappa ner kommer det alltid in många katter, så vi säger inte det längre, säger Tracy Lindh.