Fredagsmorgon på Högre allmänna läroverket i Motala. I aulan håller skolans gäst, Per Tommy Oxenstierna, morgonsamling och sjunger psalmen "Blott en dag, ett ögonblick i sänder" tillsammans med eleverna. Han talar om våren och avslutar med välsignelsen. Det är mars 1963.
Några dagar tidigare har skolans rektor blivit uppringd av mannen, som uppger sig vara rektor vid en skola i finska Jakobstad. Han är intresserad av att följa några lektioner, vilket beviljas. Enligt Motalarektorn visar besökaren stort intresse för kristendomsämnet men även historia, teckning och musik tycks ligga honom varmt om hjärtat.
– Han verkade förtroendeingivande, var artig, verserad och korrekt så jag tyckte inte att det fanns anledning att be om legitimation. Det enda anmärkningsvärda var att han luktade starkt av parfym, säger rektorn när han senare intervjuas i Motala Tidning.
Det har då gått lite mindre än en vecka sedan morgonsamlingen i aulan. Motalapolisen har precis gripit skolans prominente gäst och avslöjat hans riktiga identitet. Han är varken adlig eller rektor utan en snart 27-årig bedragare.
– Han var väldigt stor och yvig i gesterna, minns jag. Vi fattade ju ingenting då. Vi var nog bara impade och tyckte att det var fantastiskt att denna storhet ville gästa lilla Motala, säger Lars Eneland som var elev och deltog under morgonsamlingen på Högre allmänna läroverket.
Lars Eneland minns att hans klass även fick besök av den falske greven under en musiklektion.
– Efter avslöjandet garvade man väl åt det här "fina" folket, höjdarna, i Motala som hade blivit så blåsta av honom, säger Lars Eneland.
"Motalagreven" blir en stor nyhet lokalt. Varför han dyker upp i Motala framgår inte av artiklarna som skrivs, inte heller varför han kontaktar specifika personer och verksamheter. Klart är att han inte bara nästlar sig in i skolvärlden under dagarna i Motala. I en artikel i Motala Tidning uppges att han har besökt Samuelsbergshemmet där han spelat, sjungit och charmat pensionärer och personal. Han har varit på Rotarymöte i stan och där knutit kontakt med en industrichef som bjudit honom till sin fabrik. Han har ätit affärsmiddag med några industrimän bland annat under förespegling om en större order.
Sedan spricker bubblan.
När "greve Oxenstierna" kliver in på resebyrån Reso på Platensgatan för att göra förfrågningar om en resa tycker en kvinnlig anställd att någonting inte stämmer. På mannens begäran ringer hon upp en resebyrå i Stockholm och hamnar efter några samtal hos ett hotell där han bott. Hotellpersonalen upplyser henne om att samme man har kallat sig för greve von Schultzer och är efterlyst för bedrägeri. Hon kontaktar Motalapolisen.
Samma dag som den falske greven grips har han planerat en middag för åtta personer på Statt, som tack för all vänlighet han mött i Motala. Polisen ser till att avboka beställningen och den misstänkte förs till Stockholm.
Under rättegången i Stockholms rådhusrätt erkänner mannen allt som läggs honom till last. I februari och mars har han bott, och smitit från notan, på fem hotell under namn som Oxenstierna, von Troll och af Creutz. Han medger att han har stulit bland annat en kamera och diverse kläder samt sålt en hyrd smoking.
"Motalagreven" döms till ett års straffarbete för bedrägeri, osant intygande, stöld, förskingring och olovligt återvändande till riket.
I ett anförande under rättegången säger han, enligt en artikel i Motala tidning:
– Bara när jag vräkt till med en fin titel har jag blivit godkänd till och med i societeten, men om jag uppträder med mitt eget namn tar ingen mig på allvar.
– De fina namnen öppnade dörrarna för mig till långa intressanta föredrag och bekantskaper i Stockholm och Motala. Det är en karaktärsklyvning som gör att jag blir intelligent bara när jag får en fin titel.
Under åren som följer dyker "Motalagreven", vars riktiga namn var Pertti Lindgren, upp i olika sammanhang. I media beskrivs han som en av landets värsta sol- och vårare – en kvinnotjusare som svindlat sina offer på stora summor pengar. Han spelar in en film med sig själv i huvudrollen och uppträder som sångare på krogar och Finlandsbåtar under artistnamnet "Tangogreven". I boken ”Konsten att berätta en historia” uppskattar han att han bedrog omkring 270 kvinnor i Sverige och Finland.