Första gången hon deltog i revyn var 1998. För 25 år sedan.
– Jag gick estetiskt gymnasium i Linköping och hade som slutprojekt att göra en barnteater. Jag spelade Klas Klättermus i Gamla Linköping och Ulf Holmertz var där och tittade. Sedan ringde han och frågade om jag ville vara med i revyn. Jag hade aldrig tänkt på att jag skulle spela där, säger Sofia och skrattar.
Hon talar varmt om de tre gymnasieåren och ångrar inte att estetiken då vann före frisörinriktningen - som hon så småningom valde i sitt yrkesliv.
– Då hade jag inte varit den person jag är i dag.
Sofia utstrålar energi, hon pratar lätt och skrattar mycket. Ibland stannar hon upp och funderar lite på svaren, som om hon själv aldrig riktigt reflekterat över frågorna som nu kommer upp.
Till exempel om hennes kunder på salongen i Motala känner till hennes skådistalanger och musikaliska bakgrund. Vissa gör det, men Sofia har liksom aldrig känt behovet av att framhäva sig själv på det sättet, förklarar hon.
Det är säkert inte heller alla som vet att hon pluggat till pianolärare, på dåvarande Motala Musikpedagoglinje, och att hon haft elever som hon undervisat privat.
Men det var också i samband med den utbildningen som Sofia förstod att hon kanske hade frisöryrket i generna.
– Vi var fattiga studenter och en kompis sa: "Kan inte du klippa mig? Din pappa är ju frisör".
Sofia tvekade inte utan plockade fram saxen.
– Då upptäckte jag hur roligt det var, säger hon.
Hon hamnade så småningom på pappa Svens salong, som hon sedan 2010 driver tillsammans med sin storasyster Pernilla. Och det är där hon tillbringar en stor del av sina dagar, när hon inte står på Folkets hus stora scen.
För att återgå till om hon kan bli igenkänd av sina kunder som aktör, berättar hon om en kul händelse helt nyligen.
I väntrummet på salongen hade Sofia lagt ut lappar med information om årets lokalrevy. En dag när hon stod och småpratade med en kund, som läste på en lapp, utbrast denne:
"Har du varit på den här?"
"Jag är med i den", svarade Sofia till kundens stora förvåning.
– Men det är bara roligt, att man kan förställa sig så att man inte blir igenkänd.
Vad kännetecknar en bra revy tycker du?
– Mycket skratt, helst så man får ont i magen när man går därifrån - och det ska vara fartfyllt.
Om du själv sätter dig i publiken, viket betyg får årets revy, 1– 10?
– Oj! Det var svårt, men 9. Det finns alltid saker som man kan göra bättre, men jag tycker att vi fått fantastiskt bra gensvar i år. Folk verkar också sugna på att komma ut. Men det har varit nervöst, om folk skulle komma. I år har vi gått mycket på vår egen humor och då blir det väl roligt, säger Sofia som tillsammans med sitt revygäng fått ta emot stående ovationer på några av föreställningarna.
Om du fick drömma och vara med i en stor produktion, vad som helst, vem eller vilka skulle du vilja stå på scenen med då?
– I dåtid Gösta Ekman. Annars skulle jag kunna tänka mig en roll i Solsidan. Undrar var de skulle skriva in mig? Dom måste ha väldigt kul bakom kameran.
Lördagen den 28 januari framförs de två sista showerna av totalt åtta för i år. Sofia medger att det kommer att kännas lite tomt efteråt, även om det bitvis varit tidskrävande med alla repetitioner.
Får vi se dig på scenen igen nästa år?
– Det hoppas jag.
Tror du glädjen finns kvar?
– O ja.