Daniel Kullman växte upp i den lilla bruksorten Hjortkvarn som ligger i Hallsbergs kommun. Där bor han än i dag med sin familj.
– Sågverket var den stora arbetsplatsen. För min fru, som kommer från en familj av akademiker, var det helt självklart att läsa vidare på universitet. I min familj var det ingen som hade gjort det, så för mig fanns det inte på kartan att läsa vidare. Men det är intressant att tänka på hur det påverkar oss, säger Daniel:
– Enligt farfar skulle en frisk karl arbeta i skogen eller i gruvan, allt annat kunde kvitta. Jag har väl med åren insett att omgivningen man växer upp i kanske spelar mer roll än vad jag trott.
Daniel var i tidig ålder med sin farfar och arbetade i skog och mark på lediga dagar och lov.
– Jag var ju inte många år när jag fick börja klippa gräs. Mamma fick inte veta att jag körde motorgräsklipparen eller högg ved med yxa, det gjorde jag och farfar i smyg, skrattar Daniel.
Efter grundskolan var klar i Hjortkvarn bar det vidare till Hallsberg för att läsa tre år ekonomisk linje på gymnasiet.
– Jag har alltid varit intresserad av siffror, så det blev ett ganska enkelt val.
När gymnasiet vad avklarat var det dags att göra lumpen i Kvarn, Borensberg.
– Jag slutade i lumpen på fredagen och på måndagen började jag jobba som säsongsanställd kyrkogårdsarbetare på Hjortkvarns kyrkogård. Jag hade väldig tur eftersom arbetslösheten var så hög då.
Arbetslivet fortsatte som vaktmästare och arbetsledare inom församlingen i Hjortkvarn.
– Jag kände efter nästan 23 år i samma organisation att jag behövde nya utmaningar. Jag stormtrivdes på mitt jobb men det blev mycket likadant.
Han fick syn på annonsen för tjänsten som griftegårdschef på Motala griftegård, men tänkte att det inte var något för honom då man sökte någon med ingenjörsexamen.
– Sedan sökte man en gång till, och då repade jag mig till mod och sökte. Tidigare tänkte jag att jag inte kunde eftersom jag inte hade en sådan utbildning.
Efter en lång intervjuprocess fick Daniel Kullman, för fem och ett halvt år sedan, tjänsten som griftegårdschef.
Varför tror du det blev du som fick jobbet?
– Jag tror att det spelar stor roll med ledarskapsdelen i en chefsposition. Jag vet själv hur det är att blåsa löv när det är tio grader ute. Eller hur det är att rensa rabatter när det spöregnar, jag har gjort det i 16 år, säger Daniel och fortsätter:
– Jag tycker själv att resan jag gjort utan skolvägen är spännande. Men då krävs det hårt arbete, jag tror det är svårt annars att komma framåt. Att lära mig av andra har också varit viktigt.
Att flytta till Motala har inte varit ett alternativ.
– Det är lite avslappnande att pendla de där sex milen. Jag hinner förbereda dagen på vägen hit och släppa jobbet på vägen hem. Jag tror jag blir en bättre pappa eftersom jag enklare kan lämna jobbet när jag väl är hemma.
Familjen är även en viktig del i livet för honom.
– Jag skjutsar Ebba till ridskolan på måndagar, den stunden är helig. Det är så mysigt att vara tillsammans, att göra saker som en familj. Det gäller att ta tillvara på det.
Förutom jobbet i Motala äger han och familjen ett hyreshus i Hjortkvarn, men Daniel är även kårchef i Hjortkvarns deltidsbrandkår.
Skulle du säga att du är driftig?
– De säger väl det. Min fru har sagt flera gånger att "risken att du blir utbränd är om du har för lite att göra", skrattar Daniel.