Övertygelsen är ett skäl varför vårdanställda i Motala välkomnar den förestående privatiseringen.
- Jag älskar det här stället. Det får inte läggas ned.
Barnmorskan Birgitta Holmberg har jobbat på lasarettet i Motala sedan 1970-talet.
Likt alla här lider hon av vingklippningen som skett av bygdens tidigare så kompletta lasarett.
Ett lasarett som många gånger uppmärksammats för sin förmåga att tänka nytt och utveckla vården.
Gradvis har Motalaborna åsett hur vård tagits härifrån. Kirurgi, ögon, akutsjukvård...
Nu senast handlar det om ett par hundra, årliga, gynoperationer som, under protest, förs över från kvinnokliniken i Motala, till US.
Det utan jämförelse största dråpslaget mot Motala lasarett kom i december 2003. Med förlossningen försvann mycket av lasarettets själ. Till vilken nytta, ifrågasätter man idag?
- Visste vi att det sparat pengar skulle det kanske ha gått att acceptera det, säger Birgitta Holmberg.
Men nu är landstingets ekonomi sämre än den var innan förlossningen stängdes i Motala. För anställda på Motala lasarett är det ett tillräckligt bevis för att flytten av förlossningen från Motala till US var onödig.
De är bittra på landstinget som man menar alltid riktat sparkraven mot deras lasarett och som man är säker på kommer att fortsätta göra det.
Misstron förklarar att en förkrossande majoritet av de anställda på Motala lasarett välkomnar den förestående privatiseringen av vård vid lasarettet. Runt 90 procent säger ja, framgår av medarbetarenkäter.
De är övertygade om att politikerna inte skulle tveka att lägga ned lasarettet om det krävdes för att rädda sjukhusen i Linköping och Norrköping från nya, tuffa besparingar.
Många ser en privatisering som det enda som kan förhindra att Motala lasarett knuffas ned helt i diket.
- Vård har plockats från oss hela tiden. Ingen förstår hur vi har haft det under alla år. Vi kan inte fortsätta leva i ovisshet, säger sjuksköterskan Åsa Franzén som undrar vad som kan bli sämre med en privatisering?
Hon och arbetskamraterna ser det som chansen som kvarstår att utveckla vården i väster. Det gör även Bengt Horn. Han är överläkare i ortopedi i Motala och en av tre Motalaläkare som bildat aktiebolag för att tävla om vårdentreprenaden vid lasarettet (se fakta).
- Vi gör inte det här för att vi vill leka företag. Motivet är att rädda lasarettet och sjukvården i väster, säger Bengt Horn.
Han avvaktar nu spänt kravspecifikationen som håller på att tas fram, för upphandlingen. Berörda i Motala har inte någon insyn i det viktiga arbetet som görs helt från Linköping. Något som ifrågasätts här.
Bengt Horn är rädd för att ännu mer ortopedisk vård ska tas ifrån Motala än de (årliga) 450 höft- och knä-proteser som är på väg att föras tillbaka till Norrköping.
- Det vore dödsstöten för lasarettet, säger Bengt Horn som försäkrar att det företag han företräder inte tänker lägga bud på en ytterligare urvattnad verksamhet. Det gör ingen annan heller, är han övertygad om.
- Det måste finnas kvar så mycket ortopedisk vård kvar i Motala att ortopeder finner det intressant att jobba här. Om inte tippar kliniken omkull. Faller ortopedin faller hela lasarettet, säger Bengt Horn.