– I en generation som blir mer och mer stillasittande måste idrott och rörelse vara så lättillgängligt som möjligt och det får inte bli en kostnadsfråga, säger Stefan Svärd som är platsansvarig på Fritidsbanken.
Vi möts vid Luxorområdet där Fritidsbanken funnits i två år.
– Här finns det sport kan jag lova, säger Stefan och slår ut med armarna.
På Fritidsbanken, som drivs i kommunal regi, kan privatpersoner låna sport- och fritidsutrustning i upp till 14 dagar.
– Sport tillgänglig för alla, det är verkligen något jag tror på även privat. Vill man prova på en sport, men inte har råd eller vill köpa utrustning direkt, så kan man låna här.
Stefan är Motalabo sen barnsben och brinner för föreningslivet i stan.
– Det ligger mig varmt om hjärtat, men även här börjar det tänjas på gränserna och kan bli en klassfråga rent ekonomiskt.
Hur menar du?
– Det är dyrt för föreningar att dra runt en verksamhet där få engagerar sig ideellt. Det kan tvinga föreningar att höja avgifter och samtidigt kanske man får flera hyreshöjningar. Då riskerar det att bli en ekonomisk fråga om ens barn kan spela i en klubb. Där har vi enligt mig tappat allt vad föreningslivet står för.
Kan du ser någon lösning för problemet?
– Att man bör satsa mer på ungdomssidan och inte fokusera på i vilken division representationslaget spelar i. Vi pratar om elitstöd hit och dit, men var är ungdomsstödet eller bidrag som möjliggör att barn ens kan börja utöva en sport.
Från konferensrummets fönster syns den tomma gräsytan vid riksväg 50 där kommunen tidigare i år lade byggplanerna för en ny bandy- och hockeyhall på is.
– Jag har alltid varit och är en stark röst för byggandet vid riksväg 50. Det skulle bli en samlingsplats för vinteridrott och lättillgänglig med både avfart och genomfart i närheten.
Men det skulle kosta cirka 376 miljoner kronor, tycker du att det ett rimligt bygge?
– Allt kostar pengar. Samtidigt är det investering i stan då vi måste anpassa oss efter klimatet. Bandyn kan inte vara utomhus längre och hade det varit exempelvis en fotbollsförening som inte hade en fotbollsplan att träna på utomhus, hade det förmodligen redan stått en färdig.
När du inte engagerar dig i föreningslivet vad gör du då?
– Jag är gärna med min fru i stallet, men 99 procent av tiden består mer eller mindre av ishockey. Min son Viggo är en riktig hockeynörd och det spenderas mycket tid i olika ishallar runt om i landet.
Stefan påpekar att det är tråkigt att Motala inte har kvar en gymnasieutbildning med olika idrottsprofiler.
– Jag tror vi tappar otroligt många ungdomar till bland annat Linköping och Mjölby på grund av det. Viggo kommer också behöva söka sig ifrån vår kommun för att det helt enkelt inte finns något alternativ här.
Vad händer närmaste tiden?
– Jag och familjen håller på att sälja vårat hus i Varamon och ska bo på landet i ett generationsboende med mina svärföräldrar. Det kommer bli kanon för oss.
– Tänker jag längre fram skulle jag kunna tänka mig att vara materialare för något lag i Maif hockeyn. Kanske vore det kul att engagera sig i ett dam- eller flicklag. Sen hoppas jag att Motala som stad blir mer inbjudande och går vidare med Lalandia och planerna för en samlingsplats för vintersporter ute vid riksväg 50.