Håkan Fransson säger att han är envis och han kämpar med träning för att hålla kroppen i gång. Däremot saknar han möjligheten till vattenträning sedan pandemin bröt ut.
Håkan Fransson möter upp på sin arbetsplats sedan 48 år tillbaka, Skobes i Motala. Hans kontor är fullt av minnessaker, sportbilder och diplom. Han har nära till skratt och skämtar gärna, det är bara när kameran åker fram som han blir lite allvarlig.
Samtidigt, medger han, har humorn och ett positivt tänk hjälpt honom långt i livet.
Efter de första symptomen på värk i nacken ökade smärtan i kroppen successivt. Håkan berättar hur han som 13-14-åring hade svårt att hoppa plint. Det gjorde så ont i hans knän och fotleder och han försökte säga till sin lärare att han inte kunde. Istället blev han kallad "slö och lat".
– Jag visste till slut inte om jag var det, jag upplevde det inte så, minns han.
Hos skolläkaren fortsatte oförståelsen kring hans värk. Håkan fick veta att han var otränad med dålig kondition. Han upplevdes som klumpig, trots att han kroppsmässigt bara var en "liten skit", som han uttrycker det. Lyckligtvis var självförtroendet gott.
– Jag har alltid stått i centrum och trott att jag var kung, säger han och flinar.
I tidiga tonåren fick Håkan sommarjobb på Skobes, på rekonden. Så småningom blev han även bensinstationsbiträde. Men i den fuktiga miljön blev hans fysik allt sämre. I 20-års åldern såg livet annorlunda ut än för många andra ungdomar.
– Efter arbetet fick jag gå hem och lägga mig, jag var trött och hade så ont.
Utredningarna fortsatte och diagnosmisstankarna haglade, från inbillningssjuk till psykisk ohälsa, Polio eller Engelska sjukan.
Smeknamnet "Kimbo" fick Håkan Fransson som ung när han bar en dekal med namnet, ett rengöringsmedel, på bröstet.
Vid 22-årsålder satte sig reumatismen i nervcentralen och Håkan kunde inte styra sina fingrar. Efter en utredning hos neurolog fick han slutligen beskedet: "Jag tror du har reumatism".
– Jag tänkte på farmor, att reumatism bara är något som gamla människor får. Det här fanns inte i min värld.
Han blev inlagd på reumatologen i fyra veckor.
– Det var en fantastisk upplevelse.
Med hjälp av medicinering och varmvattenbad kände han hur kroppen plötsligt reagerade positivt.
Att träna i bassäng har Håkan fortsatt göra med åren, två dagar i veckan kombinerat med styrketräning. Samtidigt har fysiken blivit sämre under pandemin. Kroppen stelare sedan möjligheten till bad upphörde. Att leva med ständig värk, har blivit en vana.
– Men jag är en envis jävla tjurskalle och tränar så mycket jag kan och har faktiskt klarat mig jäkligt bra.
Håkan Fransson har varit kvar på samma firma i 48 år men fick som ung byta arbetsuppgifter på grund av sin reumatism.