I små grupper lotsades de ut från startområdet på Vätterpromenaden.
Knattarna vinkade glatt till alla som stod och hejade på.
Där fanns mammor, pappor och alla andra i släktträdet.
Två banor, en kort på 1,2 kilometer och en lite längre på 2,7 kilometer.
Det var utmaningen som gällde för kvällen.
I första grupp fanns Alicia Lundqvist Carlsson, sex år, med nummerlapp 1 på bröstet.
– Jag har tränat jättemycket, förklarade hon.
Och fortsatte:
– Det är kul att cykla.
– Fast inte när man ramlar.
– Jag har ramlat tre gånger.
– Jag vet att vi får stanna på vägen och fika.
– Vi kommer att få saft.
Alicia lika pratsugen efter målgången, när släkt och vänner hängt guldpengar, blommor och mjukisdjur runt halsen på henne.
– Det var inte alls jobbigt.
– Bara kul.
– Nu vill jag ha mer saft.
Lars Hansson, ytterst ansvarig för Minivättern, berättade att man brukar ha omkring 600 deltagare och att de är mellan sex och tio år.
– Det är bästa uppdraget på hela Vätternrundan, sa han.
I år hälsade Bamse från Kolmården på och gav barnen en björnkram före starten.
Gissa om det var uppskattat.