Vid årsskiftet tog kommunen in Eva Liljevall som konsult inom äldreomsorgen. Prislappen låg på cirka 100 000 kronor. För detta har hon gjort en total genomlysning av läget i äldreomsorgen och har nu presenterat ett åtgärdsförslag som politikerna menar är både nytänkande, men också något som borde vara självklarheter.
– Vi behöver flytta fram positionerna för personalen inom äldreomsorgen. Det innebär att de får mer ansvar för de äldre som de är kontaktpersoner för och att vi lägger fokus på att de genomförandeplaner som finns fördjupas och faktiskt används, säger Eva Liljevall.
Varje äldre som beviljas omsorg av kommunen får en bedömning av sina behov och dessa förs in i genomförandeplaner. Planerna ska sedan ligga till grund för hur omvårdnaden läggs upp och planeras, men så har det inte varit i Motala.
– Allting måste vara realistiskt och genomförbart, men det som står i planen är det som pensionären ska få, säger Eva Liljevall.
Hennes tanke är sedan att personalgrupperna minskas och att alla grupper gör sina egna planeringar utifrån genomförandeplanerna för de äldre som de har ansvar för. Samtidigt måste planeringen involverade äldre i större grad.
– I dag trycker man in passen på förmiddagen. Man tänker att om de äldre önskar hjälp vid 8 så är det vid 8 och så börjar man stressa för att hinna med alla då och de äldre blir ändå inte nöjda för alla kan inte få hjälp vid 8. Om man istället erbjuder några hjälp 7.30 eller 9.30 så hinner man med bättre och fler blir nöjda, säger hon.
Eva Liljevall menar vidare att om man kan försöka planer och utnyttja dagarna bättre skulle behovet av delade turer minska, en arbetsform som på vissa håll används i stor omfattning.
– Då skulle också fler kunna arbeta heltid. Det här är inga konstiga saker egentligen.
Ett problem som länge tagits upp av personalen är att personalgrupperna inte får någon ersättning för förflyttning mellan äldre. I praktiken räknar alltså kommunen med att hemtjänsten tar sig från punkt A till B på noll minuter.
– Det funkar ju inte. Tanken är att man ska springa fortare, men istället tas tid från de äldre. Personalgrupperna får bara betalt för tiden de är hos de äldre och när de tvingas vara kortare där för att hinna till nästa så minskar ersättningen och planerarna ser det som att det inte behövs så lång tid hos varje äldre. Då minskas de äldres tid och personalen måste hela tiden springa fortare samtidigt som man får sämre ersättning.
Därför vill Eva Liljevall införa förflyttningstid, men också samordning av insatser. Om hemtjänsten exempelvis kommer för att duscha den äldre kan man ta städpasset samtidigt, om den äldre går med på det.
Att personalen inte kan teleportera sig och att de äldre ska få de insatser som de har rätt till kan ses som självklarheter. Eva Liljevall är dock tydlig med att Motala inte är den enda kommunen i landet med dessa problem. Det viktiga nu är att ställa om, men också låta förändringarna ta tid och att all personal är med på tåget. Ungefär ett år räknar man därför att införandet tar.
– Tidigare har man haft mycket fokus på ekonomi, men att personalen ska springa fortare ökar bara risken för sjukskrivningar, säger hon och fortsätter:
– Det går absolut att förbättra ekonomin genom de här förändringarna. Samtidigt blir det bättre för de äldre och personalen.