På 1960-talet ledde Motalakonstnären Lennart Spong oräkneliga kvällskurser. På lördag återförenas han med tre av eleverna i en gemensam utställning på Dubergska gården.
Just de här adepterna, Peter Cederblom, Magnus Engberg och Tomas Nordberg, var tonåringar när de cyklade till kurslokalen i Klockfodralsfabriken på Strandvägen, numera nerbrunnen.
Med popmusik i öronen hade de långhåriga ynglingarnas intresse väckts även för bildkonstens möjligheter att uttrycka frihetens lov enligt ungdomskulturens påbud. Det var ju ändå 1967.
Lennart Spong var sedan länge ett etablerat namn inom konsten. Han ståtade med en längre biografi i Svenskt konstnärslexikon, hade utbildats på Konstfack och studerat vidare i Italien. För kvällskurspubliken i Motala erbjöd han nu studier i måleri, skulptur och krokiteckning.
-- Vi gjorde "genialiska" utflykter i surrealism och skulpturteknik. Möjligen stimulerades också Lennart. Men de äldre kursdeltagarna undrade nog mest vad vi höll på med, minns Magnus Engberg.
För honom är utställningen, som bär det självklara namnet "Återförening", främst en hyllning till forne mentorn Lennart Spong. Som själv minns elevtrion som både liv- och talangfull. Redan i Klockfodralsfabriken diskuterade han och rekommenderade fortsatta studievägar. Dessa kom även att beträdas och göra Engberg, Cederblom och Nordberg till yrkesverksamma i bildkonstnärer.
I augusti blir Lennart Spong 85 år. Han orkar inte längre hålla igång som förr. Det blir en del tecknade på vintern och någon blomstermålning på sommaren.
-- Jag är mera realist i dag. På utställningen kommer jag att visa exempel på mitt måleri från 60-talet när de här grabbarna var mina elever. Då var jag radikal i formspråket och sökte stora grepp -- en slutkomposition av 1900-talets alla ismer, berättar han.
Det låter våldsamt, men även insatser för den breda publiken har hunnits med, inte minst som pedagog. Mellan 1959 och 1985 var han teckningslärare på gamla Läroverket vilket senare blev Zederslundsskolan.
Denna allomfattande konstgärning startade med en karikatyrteckning:
-- Jag hade tidigt intresserat med mig för bilder. Efter folkskolan tog jag en NKI-kurs i teckning och där gick det att vinna priser. Jag skickade in en karikatyr över en fiskhandlare som gick omkring uppe på Brinken. Jag vann förstapris, 1 000 kronor, och fick vind i seglen.
Samtidskonsten tycker han hänger lite lätt på kroken. Som något som skapats bara för dagen.
-- Men varje epok lämnar alltid något bestående efter sig. Och visst sker det en utveckling. Bilden är inte längre isolerad i några få dimensioner. Med dagens "installationer" har ju konstverken blivit som små teaterföreställningar.