Hon arbetar som caféansvarig och många har nog mött henne där.
Marie Karlsson, 59 i år, är född i Motala och här bor hon med sin sambo.
Yrkeskarriären började inte inom café- eller restaurangbranschen, åtminstone inte enbart.
– Efter gymnasiet jobbade jag på förskolan, i tio år kanske. Fast jag har alltid jobbat på restaurang samtidigt, jobbat extra och sådär.
Det var efter det som hon styrde kosan mot Portugal och en restaurang där som ägdes av två bröder från Motala. Marie Karlsson kände deras mamma.
– Jag skulle vara i en säsong och så var jag kvar i tio år!
Hon var där 1996-2006 och i början var hennes arbetsuppgift att servera.
– Och sedan var jag restaurangchef. Men jag lagade ingen mat.
Restaurangen låg i en liten fiskeby, längst ner på Algarvekusten. Hennes kollegor när hon serverade var av olika nationaliteter men kockarna kunde inte engelska.
– Det var bara han som var chef som kunde. Det var på den tiden innan alla datorerna fanns, så man fick skriva alla lappar till köket på portugisiska. Så då lärde man sig ju.
Marie Karlsson säger att hon är lite dålig på portugisiska nu.
– Jag förstår vad de säger, men jag är lite dålig på att prata.
När hon kom hem till Sverige blev Linköping hennes arbetsort. Hon har hunnit med mycket under sitt arbetsliv. Motala Motormuseum och Motala Folkets Hus arbetade hon också på innan hon kom till Furulid.
– Alla ställen är ju olika så man får ju erfarenhet.
Furulid drivs av Equmeniakyrkan i Motala som även har sin verksamhet där. Marie Karlsson är alltså caféansvarig och därmed chef.
– Jag tycker ju om att bestämma, skrattar hon först när vi frågar vad hon tycker om sitt jobb och om att vara chef.
– Nej, men det är jättetrevligt och vi har jättemycket gäster.
Gästerna är inte bara personer från församlingen utan det kommer även många andra. Det finns en del återkommande gäster.
Jobbet betyder mycket för henne. Hon framhåller att hon i hela livet har jobbat mycket nätter och kvällar.
– Det är skönt att bara ha dagtid nu. I och för sig jobbar man varannan helg, men det är inte så farligt när man jobbar bara dagtid.
Tillfrågad om hon har ett särskilt minne från jobbet tar hon upp något som hände under pandemin. En verksamhet på 100 personer skulle komma dit och äta julbuffé men enligt då gällande bestämmelser fick man inte vara 100 personer.
– Så vi var här en hel kväll och plockade i hela julbuffén i aluminiumformar.
Det var lite speciellt säger hon.
Marie Karlsson, som serverar kaffe till många, dricker inte själv kaffe. Karlsson skrattar när hon konstaterar det.
– Jag har aldrig lärt mig det.
Hon har som sagt arbetat på olika ställen under sitt arbetsliv men det är tydligt att något mer byte av arbetsplats inte är aktuellt.
– Nu känner jag att här vill jag vara nu.
Den roligaste arbetsuppgiften för henne är att laga mat. Däremot blir det inte så mycket matlagning privat. När man gör det hela dagarna så blir det inte att man tycker det är så jättekul att göra det när man kommer hem förklarar hon.
Att promenera är ett fritidsintresse för henne. Ibland sjunger hon i kyrkans kör.
Det finns en rätt som hon är särskilt skicklig på att laga till:
– Göra Piri-Piri-räkor från Portugal, det är jag bra på!
Hon lärde sig förstås en del om det portugisiska köket under sina år där.
– Det är lite annorlunda, mycket skaldjur och fisk, beskriver hon och det blir en del portugisisk matlagning på hemmaplan.