Maria var i 17- årsåldern när hon och mamman kom till Sverige. I Motala bodde då redan en syster som de flyttade in hos.
– Men hon bestämde över mig hela tiden. Hon kunde inte förstå att jag var nästan vuxen, säger Maria och fortsätter:
– Hon kontrollerade min mobil och om jag skulle gå ut måste jag fråga först. I början blev jag ledsen och sade att "så kan du inte göra", men då sade hon: "du bor här och ska följa mina regler".
Maria berättar att hon även blev kontrollerad på liknande sätt då en bror, som bodde i en annan stad, kom och hälsade på.
– Han var superarg och ville bara bestämma över mig.
Innan besöket ska mamman ha sagt till Maria:
"Var snäll mot honom och respektera honom".
– Mamma ville att jag skulle vara tyst.
Maria som är yngsta dottern i en stor syskonskara är uppvuxen med att visa respekt mot såväl äldre syskon som föräldrar. Men hon upplevde aldrig något kontrollbehov i hemlandet.
– Nej. Allt blev upp och ner när vi kom till Sverige.
Enligt Maria ville inte heller brodern att hon skulle "bli svensk".
– Men han märkte att han inte kunde bestämma över mig.
Då han varit på besök i två dagar brast allt. Maria bar shorts i hemmet när brodern brusade upp och bad henne byta kläder. Hon vägrade.
– Mamma blev väldigt rädd och försökte stoppa honom. Men i vår kultur kan mannen göra allt.
Plötsligt blev Maria utsatt för slag mot hela kroppen.
– Det var blod överallt.
Hennes ögon fylls med tårar och hon tar tacksamt emot några servetter innan hon fortsätter berätta.
– När polisen knackade på dörren sa de att grannar hört någonting, skrik och att en tjej gråter. Min bror sa att det bara var han hemma. Men han kunde inte stoppa polisen från att gå in. Jag kommer ihåg exakt. De gick först till badrummet, sedan till köket. Jag var i sovrummet och jag kan fortfarande höra deras steg på golvet.
Brodern greps medan Maria omhändertogs och fick sova en natt i en tillfällig bostad innan hon togs till läkare. Då hade hon blåmärken över hela kroppen, till och med på öronen.
Maria fick ett skyddat boende där hon stannade i ett år. Brodern dömdes och fick ett längre fängelsestraff.
Hon har inte sett honom sedan dess och verkar tudelad när känslorna för honom kommer på tal.
– Jag saknar honom. Han är min bror i alla fall och jag är inte arg på honom. För han behövde hjälp. Han hade inte så bra liv i Syren. Men samtidigt vill jag inte ha honom nära mig.
Maria vet att hon inte gjorde något fel, det har även hennes föräldrar sagt till henne. Ändå finns det en slags skam över det som hände. Hon skulle inte kunna berätta om misshandeln för andra kvinnor från Mellanöstern då de skulle se henne som en dålig tjej. Här är religion och kultur djupt rotad, menar Maria.
– Det är ett väldigt stort fel i vår kultur. Vi kämpar och kämpar för att tjejer ska få samma rättigheter som killar, men ändå är det jättesvårt.
Att visa respekt mot äldre, inte minst sina föräldrar, är också viktigt.
– Man måste lyssna på sina föräldrar hela livet.
Även om det är svårt att förstå det starka familjebandet finns en känsla att Maria väljer sina strider i dag. Är det något hon absolut inte vill berätta behåller hon det för sig själv. Men handlar det om större livsval vill hon gärna ha föräldrarnas synpunkter.
Maria ler och säger att hon förstår om det inte är lätt att begripa familjebanden i hennes kultur. Samtidigt, poängterar hon, kan det se väldigt olika ut i olika familjer.
Att hon vill berätta om misshandeln är för att försöka hjälpa andra, unga flickor, som utsätts för hederskulturer och uppmuntra dem att våga söka hjälp hos skolpersonal eller skolsköterska.
– Om de förblir tysta blir det värre och värre. Våga berätta så tidigt som möjligt. Om det finns ett bra stöd i skolan tror jag man vågar.
Maria anser också att det är viktigt att det finns kunskap om hederskulturer i skolorna.
– Som pedagog måste man ta ett ansvar för vad som händer med barnen hemma.
Hon nämner även att det i hennes kultur är vanligt att vuxna bara säger nej eller ja, utan att motivera varför. Det tycker hon att svenskarna är mycket bättre på tidigt i barnuppfostran.
– Det har vi missat.
Vad är din dröm för framtiden?
– Att få ett fast jobb. Resa. Att träffa en bra kille och skaffa familj, få uppleva känslan att bli mamma. Jag vill göra allt så bra i mitt liv som jag kan.
Fotnot: Maria heter egentligen något annat.
