Lokföraren Marcus Svensson började dagen i Mjölby, var tidigare i Tranås och ska snart köra ett tåg från Norrköping till Motala. Vid 39 valde han att skola om sig och har bytt karriär.
10.12 Östgötapendeln från Tranås rullar in till Mjölby station. Lokföraren Marcus Svensson kommer gåendes längs perrongen och hälsar när vi möts i mitten av platån. Jag är dock inte den enda som väntat – strax intill står en kvinna bärandes på en stor kasse. Hon lämnar över den till Marcus.
Det har varit lite struligt i trafiken senaste dagarna, förklarar han, snövädret har ställt till det. Kassen innehåller generöst med fika som ska med till personalrummet i Norrköping. Fikat kommer från chefen.
Nu går tågtrafiken bättre igen och vi hoppar på pendeln till Norrköping. Marcus är lokförare, men just nu åker han bara med. Lite senare ska han köra ett annat tåg.
Marcus är 45 bast och bor i Linköping – tidigare jobbade han med grafisk produktion som orginalare, men kände att det var dags för en förändring efter nästan 20 år i branschen. 2017 hoppade han på en utbildning till lokförare i Mjölby. Nu har han jobbat i fem år.
Hur var det att byta bana?
– Det är stor skillnad. Från att arbeta i fabrikslokaler och sitta vid en dator med produktion. Då hade man oftast en kund som väntade, en deadline. Förut kunde man gått hem från jobbet och visste att imorgon och övermorgon har jag massor att göra. Här börjar man om från ny kula, man bara tar tåget och kör. När man är ledig kopplar man av mycket bättre.
Han tycker att jobbet är bra, men inte när det är signalfel eller fordonsproblem, framförallt för resenärernas skull. Orsaken till de senaste dagarnas problem berodde till stor del på snörök. När snön yr kan det bli isbildning på bromssystemen under tågen – många fordon har fått åka till verkstaden på grund av detta.
Enligt Marcus är det lätt att få jobb efter utbildningen.
– Eftersom det är yrkeshögskolor måste det finnas ett behov. Många får nästan anställning innan de är klara med skolan.
Är det ett yrke du skulle rekommendera andra?
– Absolut. Det är relativt lugnt jobb när man väl är inne i det. Sen har jag lärt mig och gillar också att jobba oregelbundet och vara ledig mitt i veckan.
Östgötapendeln körs av VR Sverige, där Marcus är anställd. Det finns flertalet andra tågoperatörer i landet, och generellt är lokförare ett bristyrke. Historiskt sett är det ett mansdominerat yrke, men nu blir det mer och mer tjejer som kör tåg.
– I min klass var det sju tjejer, i en klass av totalt 30 elever.
En nackdel med yrket som han ser det är mer en schemafråga. Själv jobbar han helst morgon – blir det för många kvällsturer kan det bli jobbigt och påverka återhämtningen.
– Sen jobbar vi varannan helg, det kan också vara en nackdel.
Det blir inte långtråkigt?
– Nej det tycker jag inte. Vi sitter ensamma i hytten och kör men sen träffar vi kollegor när vi kliver av.
Marcus hälsar när ett annat tåg kommer susandes mellan Norrköping och Linköping. Han tycker mest om att köra till Tranås. "Det är annan natur där, man kör förbi Sommen och sånt, lite mer vatten", säger han.
Yrket har också en annan backsida då det inträffar olyckor eller är obehöriga i spårområdet.
Hur tänker man kring det?
– Det är klart man är medveten om det, men man tänker inte på det när man kör, säger han.
Han reagerar och hajar till då folk är nära spåret, vilket hände så sent som för någon vecka sedan, då en person genade över rälsen. Han är dock inte orolig för att det ska hända.
– Om det händer finns rutiner för hur det hanteras, säger han och berättar att han själv inte drabbats.
Det har hänt bland kollegorna och det är olika hur man reagerar förklarar han.
– Man vet inte när chocken kommer, den kan komma direkt, timmar efter, dagen efter. Det är olika.
Lunch i personalrummet i Norrköping. På bordet finns delar av fikat från den stora fikakassen – resten är i kylen.
11.12 Tåget anländer till Norrköping. Vi, liksom massor andra passagerare och kundvärd, stiger av och går mot stationshuset. Där inne, bakom en frostad dörr, ligger ett personalrum.
Vissa av arbetspassen är en typ av jourpass, då ska man vara redo att rycka ut där det behövs. Många gånger går dagen då ut på att vänta – ibland behövs ingen extra hjälp. Då kan personalen vistas här. Just den typen av arbetspass hör dock till undantagen.
11.20 Marcus passar på att äta sin lunch och har packat upp den stora fikakassen. Lite senare ska han ut till ett av tågen som står och väntar en bit bort. Det har inte använts på ett antal timmar, därför behöver bromsarna testas, vilket är en del i rutinerna.
Kort innan det är dags att ge sig av får Marcus ett samtal. Kan han flytta ett stillastående tåg till ett annat spår? Än finns tid innan avgång, så svaret blir ja.
Väl ute visar det sig dock att ett annan tåg är i vägen, att vänta in det skulle ta för lång tid. Uppdraget avbryts, någon annan får ta hand om tåget som behöver flyttas.
Marcus Svensson redo att kliva ombord på tåget. Innan det är dags att dra måste tåget byta spår, eller växlas fram som det heter, så att det kan komma fram till perrongen.
Vi får i stället förbereda oss för avgång och rullar snart in till plattformen där flertalet passagerare står och väntar.
12.48 – det är dags för avgång. Marcus knappar på en av displayerna på den stora instrumentpanelen och det förinspelade röstmeddelandet går ut till passagerna: ”Tid för avgång - dörrarna stängs”.
Marcus Svensson kör fram till perrongen i Norrköping.
Tåget ska nu åka till Motala. Marcus kommer att få avsluta sitt arbetspass 16.36, efter ett 10 timmars-skift. Som längst får man köra ett tåg fem timmar i sträck. En fråga dyker upp i huvudet:
Låt säga att lokföraren måste gå på toa – hur gör man då?
– Då får man stanna, säger Marcus och skrattar lite.
Han tillägger att det i så fall ska vara riktigt akut.
– Men ofta försöker man säga att barn och lokförare måste gå på toa innan man åker, säger Marcus Svensson.
Tåget har stått parkerat i Norrköping ett tag, testas bromsarna innan avfärd, vilket är en del av rutinerna.