– Det har varit ett svårt år av två skäl. Det är en glädje att få dela med sig av sång och musik. Det skapar en gemenskap att sjunga tillsammans, säger Violet.
Det andra skälet, förklarar hon, är att paret brukar bidra till två stödföreningar i kommunen, som riktar sig mot barn och ungdomar.
– Ibland behöver man göra något extra för dem. Att inte ha kunnat spela in pengar är en sorg, säger Violet.
Hon berättar också att hon under året som gått lidit med andra människor. Inte bara de som blivit smittade av covid- 19.
– Jag tänker mycket på personalen inom sjukvården och i äldrevården. Det gör väldigt ont, känner jag.
Vad saknar du för egen del?
– Att man inte kan vara tillsammans med närstående på samma sätt. Det gör också ont för vi är vana att mötas. Och så det här med barnen, som man brukar krama. Det är något speciellt med att öppna famnen för barnbarnen, säger Violet.
Även hennes livskamrat saknar alla möten och när de åker runt och spelar på olika platser.
– Det är väldigt jobbigt att det ska vara så här, men vi måste följa reglerna och vi måste ta hänsyn till oss själva och andra och hålla distans, säger Thorvald.
Samtidigt lever sången och musiken kvar i parets bostad, i centrala Motala, i väntan på nya, förhoppningsvis tryggare tider.
– Vi sjunger hemma nu, Thorvald och jag, för att inte tappa sången. Den vill vi ha kvar, säger Violet Jangvik.