Majlis och Rune har bjudit grannarna Berit och Ulf Öllegård och Jan-Olof och Ann-Mari Liljekvist på överraskningsfika. Granntårtan har landat på Carlsundsgatan i Motala.
-- De är ljuvliga, sa Majlis när hon ringde och skulle förklara varför just hennes grannar är värda extra uppmärksamhet.
De är också himla bra på att vattna blommor får vi veta. Trädgårdsmästare och blomsterhandlare som grannar på båda håll, klart att man kan åka hemifrån så ofta som Majlis och Rune gör, utan att behöva vara orolig för att krukväxterna dör ut under tiden.
Perssons har bott i sitt hus i 34 år. När ett av grannhusen blev ledigt för några år sedan köpte de även det huset för uthyrning..
För att ha koll på att grannarna blir de ni önskar?
--Visst, skrattar Majlis. Vi har bara haft bra hyresgäster och grannar.
Sedan augusti förra året hyr Berit och Ulf Öllegård huset. De i sin tur brukade redan innan dess hälsa på Jan-Olof och Ann-Mari Liljekvist, som bor på andra sidan om Perssons. (Hänger ni med?) Jan-Olof och Ulf är gamla kolleger och konkurrenter. Många Linköpingsbor känner säkert till dem; en av dem hade Ebbas blommor, den andre Öllegårds blommor i Linköpings centrum.
När Jan-Olof och Ann-Mari tog över Ann-Maris föräldrar hus med tillhörande växthus på Carlsundsgatan, kom Öllegårds gärna dit. Ofta jobbade de i växthusen.
"Tänk om man kunde få stanna kvar här", tänkte Berit när hon reste sig upp från ogräsrensandet och hade lite ont i ryggen. "Så man slapp åka iväg hem."
Klart att de nappade när Majlis och Rune skulle hyra ut igen.
Nu umgås de alla sex. Träffas ofta, men hänger för den skull inte på varann. Mest för att det är roligt men även för att man behöver hjälpa varandra. Det finns förstås också tider när livet inte flyter på som vanligt, när det inte enbart handlar om trevliga kaffestunder och blomstervattning; då goda människor i ens närhet behövs för att man ska få ett grepp om vardagen igen.
Så ungefär verkar det vara mellan Majlis, Rune, Jan-Olof, Ann-Mari, Berit och Ulf.
-- Vi finns till hands för varandra, säger Majlis.
Perssons ska precis åka till Thailand, för femte gången och till samma hotell. Inte ens här kan de vara utan sina grannar. Liljequists väntas ner några dagar senare.
-- Men inte vi, någon måste ju vara kvar och sköta växterna, säger Ulf.
Majlis och Rune är båda mellan 70 och 79 år. De sitter inte ofta stilla hemma precis. I garaget står två sportbilar, som används flitigt, inte minst till Brunnsparken i Örebro dit Majlis och Rune far minst en gång i veckan för att dansa mogendans. De älskar dans, det var så de träffades. När de inte dansar reser de till Thailand och Kanarieöarna och Majlis skriver dagbok om precis varenda resdag. Hon sitter sedan hemma i Motala, läser och minns färger, smaker och dofter.
-- Vi tar igen allt vi inte hunnit tidigare, säger Majlis. Rune har arbetat som egen företagare och vi har aldrig kunnat ta några längre semestrar precis.
Under sommartid lämnar de också Motala för att bo i Runes farfars hus, uppfört under slutet av 1800-talet, uppe i Gävlebukten. Allt medan Liljequists och Öllegårds vattnar deras blommor.
Men inte för mycket. Vi vattnar ihjäl våra stackars krukväxter, säger Jan-Olof och delar ut expertråd tvärs över kaffebordet. Bäst att passa på att fråga och snart surrar luften av amaryllistips och orkidéeråd.
Växttagen sitter i och snart ska sommarblommorna odlas fram i växthusen och 650 dahliaknölar påtas ner.
Rune är den ende i den här samlingen, som inte har så mycket med växter att göra. Och helst inte ska ha det, om vi förstår saken rätt.
Han är istället en hejare på att ta hand om trasiga maskiner, och ibland målar han tavlor. Proffs?
-- Inte, säger Rune.
Grannarna tycker tvärtom. Både praktiskt och artistisk, säger de, tackar för kaffet och går var och en hem till sitt.
--Jag önskar förstås att jag hade kunnat bjuda alla som bor och har bott på Carlsundsgatan under alla våra år. Det är en skön gata att bo på, här känner man sig fri och ledig.
blomstrande grannvänskap i Motala