Larmet kommer från flera håll. Personal i både Motala och Linköping fruktar vad sommarens bemanningskris kommer att innebära för patienternas och personalens hälsa.
I början av maj gjorde en medarbetare på lasarettet en Ivo-anmälan om läget på akuten i sommar. "Bättre att agera innan nån patient dör. Det blir för sent att titta på detta i efterhand", skriver anmälaren till Inspektionen för vård och omsorg.
Anmälaren tar upp att det under en del av sommaren bara kommer att vara en enda sjuksköterska i tjänst nattetid. "Patientsäkerheten är hotad men cheferna vägrar att inse detta och vill tvinga oss att jobba på det här sättet."
Att läget är akut bekräftar undersköterskorna Ingela Petersson och Pernilla Juhlin samt sjuksköterskan Cilla Larsson Rolfsdotter när vi träffas utanför lasarettet. De arbetar alla på lasarettets akutmottagning.
– Patientsäkerheten är hotad i sommar. Det går inte att säga någonting annat. Men även personalens hälsa då stor risk finns att arbetsmiljön blir än mer ansträngd, säger Cilla Larsson Rolfsdotter.
– Vi har redan idag jättemånga som faktiskt har gått in i väggen och som inte mår alls bra. Någonstans så måste man ju börja tänka lite grann på personalen också. Det går inte att driva folk hur som helst, säger Ingela Petersson.
– Vi går runt på en del hyrpersonal, men det är svårt att ens rekrytera hyr till sommaren. Nu i sommar så kommer det att vara åtta sjuksköterskor per dygn den ena semesterperioden. Under den andra är det bara sju. Vi ska vara tolv egentligen, säger Cilla Larsson Rolfsdotter.
Även bland undersköterskorna råder det brist, berättar Ingela Petersson.
– De skulle stärka upp med undersköterskor och öka på den bemanningen, men vi räcker inte heller. Vi har suttit med schemat nu och det går inte. Vi får vara glada om vi klarar att hålla samma undersköterskebemanning som vi har i vanliga fall.
Personalen som vi träffar utanför lasarettet menar att den vård som kommer att kunna bedrivas i Motala när bemanningen är som mest nedbantad blir mer likt en jourcentral än en akutmottagning.
– Det kommer att komma hjärtinfarkter i luckan och vi måste ringa en prio 1-ambulans direkt. Sen hur länge vi får vänta på den för att de är ute och kör, det får vi se då. Men en förlängning av vårdcentralen kommer det ju bli, menar Pernilla Juhlin.
Varför förs de här samtalen nu när det snart är juni?
– Min upplevelse är att vår chef har påtalat att det här är kris. Men så har man gått på hoppet att som förra sommaren lösa det med hyr, säger Cilla Larsson Rolfsdotter.
Cheferna jobbar hårt för att det ska bli bra, vill de ändå markera. Problemet, menar de, sitter högre upp och menar att politikerna måste lyssna.
Även om läget i sommar är akut lovar inte hösten någon andningspaus. För att få bukt med allt dyrare hyrsköterskor införs snart ett nytt ramavtal. Den hyrpersonal som inte är del av något av de upphandlade bolagen kommer då inte att kunna jobba kvar.
– Samtidigt är det ingen bra verksamhet som drivs runt på hyr. De gör ett fantastiskt jobb, men vi behöver ju få hit ordinarie personal, säger Cilla Larsson Rolfsdotter.
Det håller Emma Klingvall, avdelningsordförande på vårdförbundet Östergötland, med om.
– Man lägger otroliga resurser på att försöka komma på olika lösningar, men det är inte alltid där som resurserna ska läggas. Man lägger väldigt mycket tid på att sitta och fundera på saker när man istället behöver göra.
Högre löner, bättre scheman och andra åtgärder för att bli en attraktivare arbetsgivare. Allt det skulle på lång sikt kunna locka mer personal som kan stärka upp Motalas akutmottagning.
– Fast det löser ju inte krisen i sommar egentligen. Det är ett längre perspektiv. Men jag har svårt att se vad de drar i nu för att lösa sommaren ändå. Jag ser inte riktigt lösningen, om jag ska vara ärlig, säger Cilla Larsson Rolfsdotter.
– Min största fasa är om det stänger ner här nu eller drar ner och så märker US i höst att "det här gick ju". Då blir det en närakut i Motala. Sedan är det kört, säger Pernilla Juhlin.
– Fast det är egentligen ett ännu värre scenario om US kommer på att "aj fasen det här går ju inte". Vad gör vi då, undrar Ingela Pettersson.