Carsten och Imbi gjorde det som många pratar om, men aldrig gör. De sålde hus, bil och motorcykel för att resa jorden runt.
– Vi har alltid varit sjöfolk och vi pratade länge om en långsegling, men det blev liksom inte av. Till slut gjorde vi det bara, säger Carsten Andersson.
Sex år och ett stort antal länder har hunnit passera sedan Carsten och Imbi lade ut från Motala hamn. De seglade tre år i Medelhavet, runt Kanarieöarna i ett år och sedan vidare till Karibien. Bäst gillade Carsten San Blas-öarna utanför Panamas kust.
– Ett indianfolk som heter Kuna har fått öarna tilldelade sig. Det är väldigt annorlunda, indianerna tar sig runt på vattnet i urholkade trästockar.
Trots att paret Andersson ibland har befunnit sig i mer eller mindre riskabla situationer har de inte råkat ut för några större missöden.
– Det var i och för sig den gången en god vän blev skjuten i bankomatkön i Colombia, men annars har det varit lugnt, tillägger han.
Det verkar inte som om Carsten och Imbi är vidare lättskrämda och just det är förutsättningen menar Carsten.
– Man måste ha ett starkt psyke. Det krävs när man sitter ensam mitt på Atlanten med bara vatten omkring sig. En gång såg vi ingen annan båt på 14 dagar. Då vet man att oavsett vad som händer har man bara sig själv att lita till.
Förutom ett starkt psyke och en bra nödutrustning finns det en sak som Carsten tycker är nödvändigt på en världsomsegling –en tvättmaskin.
– De tre första åren hade vi ingen. Men det var svårt att hitta tvättomater, så vi köpte en på Las Palmas.
Att byta livet med sol, nya vänskaper och en kost på färsk fisk mot vardagen i Motala och en annalkande vinter hyser Carsten delade känslor inför. Första tiden kommer de att bo hos en vän, men sedan vet de inte vart de ska ta vägen.
– Vi funderar på att köpa en husbil och resa runt i Europa. Vi har svårt att vara stilla. Det är bara något som finns i kroppen.
therese.ekstrand@corren.se